Träsmak eller träskalle?

Hur kan en enda människa (stadsarkitekt) få sitta och bestämma att ett helt landskaps biopublik fortsättningsvis ska ha ont i häcken, rygg och nacke efter ett normalt biobesök...så till den milda grad att man drar sig för att ens gå dit...?? Va?
Jag har sumpat många filmer på bion pga de eländiga stolarna...och nu sägs det att de INTE FÅR BYTAS UT!?????
Nej...byt ut denna människa snarast istället!
Maktmissbruk kallar jag det.

Jasså??

Mer snö?
Jaha.
Jo...det är vinter ännu.

Älsklingen är ute och slungar för fullt.
Senare ska vi halka oss iväg till stan och göra ärenden. 
Det är vackert ute!
Men man ser att träd och buskar är ansträngda av tyngden...
Hur många grenar knäcks sen när det börjar blåsa?

Havregrynsgröt med rivet äpple blev frukost. Nu en kaffe till, tror jag.

kram

Allt väl.

Mötet gick bra för älsklingen...tog lång tid, men gav önskat resultat.
Under tiden shoppade jag loss ordentligt!
Det fanns ett behov och jag hade tid, så så blev det.
Sen åt vi god middag på italienska restaurangen... Mums!

Nu sitter vi vid köksbordet, för det finns just ingen annanstans att sitta när huset är så gott som tomt...och planerar att se "Pacific" via datorn...
Sen ska bilen packas och i morrn åker vi hem.
Så hoppas jag att vi slipper snö och hala vägar dårå...

kram

Idag är vi starka!

Ja...vad snackar jag om? Det är älsklingen som ska vara stark idag! Så det så!
Ännu ett möte "from hell" för honom i eftermiddag.
Jag får bara gå omkring och bita på naglarna och hoppas att han orkar hålla sig stark och trygg...
Sen får jag ta hand om honom, i vilket skick han än kommer ut på andra sidan.
Ibland är han bara arg...ibland mest ledsen...
Då är det min tur att vara den starka.
Jag hoppas att det kan ta slut någon gång...detta onödiga, energikrävande och känsloslitande.

Annars är det en vacker dag med sol och blåst här på västkusten.
Det är i stort sett barmark, och bara lite svart snö ligger kvar i dikesrenen. Isigt på vissa ställen...i skuggiga lägen.

Hm...
Har visst bara druckit en kopp idag (den som älsklingen kom till sängen med i morse)...dags att ta en till nu då! Kaffe...

kram

2/2 för ett år sedan.

Hon satte sig på en soffa vid en pelare. Hon hade en stund på sig...att vänta. 
Cityterminalen var som en surrande bikupa, med folk som ilade hit och dit. Någon satte sig ner några minuter, för att sen ila vidare. 
Han skulle komma lite senare. Flyget hade landat och han satt på flygbussen in till stan. Hon hade precis fått ett sms om att han var pirrig och nervös. Hon kände inte riktigt samma sak. Egentligen hade hon gett upp. Hon orkade inte få förväntningar om och om igen, för att sedan bli besviken...så nu hade hon inga förväntningar alls. Visst...något kände hon ju, eftersom hon gått med på att träffa honom. De talade liksom samma språk och verkade vara väldigt lika. Nu visste hon ju att så kan det kännas ändå i början...särskilt innan man hade träffats på riktigt.
De hade börjat skriva till varandra på en dejtingsida och det var bara två dagar sen ungefär...pratat lite i telefon, och sedan bestämt sig för att träffas så fort som möjligt...just för att inte hinna bygga upp några orealistiska förväntningar eller bli besvikna.
Han var på affärsresa och hade bokat in henne på samma hotell som han själv skulle bo på. Hon hade alltid möjligheten att "fly" om det inte kändes bra. Och de skulle träffas bland folk på neutral plats...Cityterminalen. 
Nu började klockan närma sig den tidpunkt då han skulle komma in genom dörrarna, och hon kikade ditåt...
Nä...tydligen var bussen lite sen, eller nåt...
Hon hade förklarat via sms precis var hon satt, och hur hon var klädd, så att han skulle hitta henne.
Klockan gick, och ingen man dök upp...
Plötsligt ser hon en man som med förtvivlan i blicken ser sig om hela tiden och spanar...
Hon ser att han tar upp sin telefon, och då fattar hon...
Fnittret bubblar upp från magen, och i samma sekund som det börjar ringa i hennes ficka, vänder han på huvudet och ser rakt på henne där hon sitter med ett solvargsgrin i ansiktet. 
Hon behövde inte ens ta upp telefonen ur fickan...
De fastnade med blickarna...och kärlek vid första ögonkastet är inte längre någon myt för dem.
"Här är han ju", tänkte hon. "Den som jag har sökt och väntat på!"
Det är ju han som är för mig! 
Och jag för honom! (Fast det visste hon ju inte riktigt ännu...)


De hälsade som folk, och gick mot utgången. Det var svårt att inte nudda varann, sådär i förbigående...
De tog en taxi och begärde att få åka till hotellet.
I baksätet i taxin frågade han om han fick ta hennes hand...han ville se och känna på den...
Hm? Jaha...jo, lite udda kändes det, men hon gav honom handen, och det kändes som den fick krypa in i ett varmt och tryggt bo. 
Han hade stora händer! Stora och varma. Efter en stund blev det svettigt, men hon bad att få vara kvar med sin hand i hans...det kändes så himla rätt och bra! 


De checkde in på sina rum, och sen åkte han iväg på sitt möte...
Hon stannade omtumlad kvar på sitt rum...fick ett sms om att han tycker hon är fin och att han ser fram emot mötets slut, så att de får träffas igen. 


Senare på kvällen går de ut på restaurang.
Hon minns inte riktigt vad de åt, men det smakade himmelskt...efterrätten var i alla fall cheescake, som är hennes favorit. 
Så fort de kom åt höll de varandras händer...
Ville de träffas igen?
Ja...de visste här och nu att de skulle leva tillsammans! 


Det är idag exakt ett år sedan...och ja...vi lever tillsammans!
Vi älskar varandra och är lyckliga för var dag vi har ihop.
Lite tröggel med livet runtomkring, men det är inget som vi inte klarar av. Tillsammans är vi starka!

kram

 

Inte så.

Båten var inte så spännande...största förändringen fick man inte se, för det var inte klart ännu.
Resan ner var inte så värst avvikande från tidigare resor...samma väg, samma städer, samma rastplatser och samma kaffeställen...
Och samma strida ström av lastbilar.
Kom fram till samma gamla kalla hus...det ska väl snart vara en av de sista gångerna innan nya ägarna tar över...
Sen kommer vi att komma till en varm och trevlig lägenhet istället...utan en massa jobb att se fram emot.

Idag har vi en hel del att fira! :)
Bl.a att älsklingens dotter fyller år, och vi ska träffa henne senare idag.

kram

Så iväg igen.

Idag far vi iväg igen...dit söderut...till västkusten.
Har några möten som ska avklaras, sen hemåt igen innan veckan är slut.
Än så länge är vädret vackert, men mycket hinner ändra innan vi är framme, sent i kväll.

Kaffet är på väg ner i magen och ska väcka min kropp och själ.
Sen är det snabba ryck med packning och annat som ska göras innan vi åker.

Och äntligen får man se hur M/S Eckerö ser ut nu. :)

kram