Vad ska det bli?

Soligt idag.
Ingen direkt sommarvärme.
Blir det nån "riktig" sommar alls?
Känner mig lurad på nåt sätt...lurad på sommaren...

Nåja...än hinner den komma. På riktigt.

kram

Jomenvisst

Så länge gick det.
Vitsen med "tredje part" vid kommunikation mellan föräldrarna spårar ur redan innan vi ens haft nytta av den.
(Vad var det jag sa?)
I och för sig funkar det på så sätt att nu får tredje parten ilskna mail fullt med osanningar och falska påståenden...och vi slipper...än så länge...
Men jag tror ju bara det är en tidsfråga innan vi är tillbaks på ruta ett igen.
Önskar att man bara kunde skaka på huvudet åt eländet...men det drabbar i högsta grad tösen,
och det kan man inte blunda för...
Så är det bara.
Nu får vi fortsätta samla bevis och smutsig byk inför vad som verkar omöjligt att undvika...en tingsrättsförhandling om vårdnaden.
Tredje parten har varit medveten om vår situation från början...men nu först riktigt börjat förstå vad vi har att göra med.
Undrar om någon myndighet någonsin kommer att fatta...

Åter igen

Ännu en midsommarafton utan planer.
Lugnt och fridfullt och troligen bara älsklingen och jag.
Vi ska äta sill och nypäron, dricka något glas vin kanske, äta jordgubbar...och bara vara.
Ungarna ska festa på i vanlig ordning, och vi får säkert lite besök av dem framåt nattkröken...i vanlig ordning. Det ska befinna sig i närheten, så vi kanske inte får riktigt så lugnt och tyst som önskat, hehe...
Vi kanske far ut på havet en sväng, om vädret tillåter...
Eller bara tar en promenad i sommarnatten.
Inget planerat.
Vi tar det som det kommer.
Jag önskar faktiskt att vi inte blir bortbjudna någonstans... Visst kan det vara kul, men magin försvinner då.
Den magiska stämningen på midsommarafton.

Jag tänker varje dag på lyckan att min älskling och jag fann varann.
Tacksam och glad för att vi träffades.
Det var så nära att vi inte gjorde det...och ändå tror jag ju att det finns en mening med allt som händer, och det innebär ju att vi skulle mötts ändå...på något sätt.

kram

Mmmmm

Hemma igen!
Nu kan sommaren börja!
Varsågod och kom nu, varma vackra sommarväder...

kram

Man kunde kanske...

...tycka att när vi åkt så långt och är så nära, så kunde vi kanske få umgås med lilltösen över helgen...

Men man tycker så mycket...

Genomfört

Ett möte genomfört.
Samarbetssamtal... Päh!
Socialarbetarna var lika lama/tama som väntat.
Unga, oerfarna och utan pondus.
"-Jo, vi kommer att leda mötet"...
Ha...ha!
"-Vi lägger oss inte i er konflikt."
Nähä...
Varför sitter man på ett samarbetssamtal???
Varför kör man 120 mil tur-och-retur enkom för ett möte, om man inte tror att det ska leda någon vart???
Jonä...
Det är ju helt klart...
DÄR får vi ingen hjälp iallafall!
Men...
Till vår/älsklingens stora förvåning gick ex-helvetet med på att en tredje part sållar i mailen.
Det skulle innebära att någon annan läser igenom, och skickar vidare endast fakta, och skippar skitsnacket.
Vi slipper förhålla oss till lögner, gammalt bajs, fula ord, påhopp och skuldbeläggande.
Åh
Så
Skönt!!!!
Hoppas det lyckas!

kram

Besvärligt

Nu kommer det besvärliga...maten när man är borta.
Maten på själva resan kan om man vill bli en katastrof! Men...man borde kunna göra smarta val, för det finns mycket att välja på om man stannar och rastar på t.ex en mack...
Det har blivit klart bättre på den fronten...finns t.om vegetariska alternativ.
Körsbär (för fruktsockerstinna energikickar) och äpplen ska finnas med i bilen.
Nötter kanske inhandlas...(dock inte salta jordnötter som förr i världen...och som gärna tuggades ihop med syrliga fruktgele'godisar...)
Och såklart vattenflaskor!
Sen måste vi köpa ny ljudbok också, för den vi har på gång nu är just slut...och så kan vi ju inte ha det.
Så ska vi även hoppas att folk kör som folk idag, så att vi slipper se eller vara med om någon olycka.

kram

Japp

Fixat ett lunchmöte...utan att äta lunch... :))
Åt ordentligt hemma först, och efter...så slapp jag förstöra något med restaurangmaten.
Det går bra.
Tredje dagen idag. Har inte vägt mig än...är rädd för resultatet. Fast jag vet ju inte om jag går ner heller då...

I morgon bär det av till Sverige.
Kanske vi får träffa tösen i helgen...kanske inte.
Ett samarbetssamtal ska genomföras hos familjerätten, och det är huvudsyftet med resan.
Det är egentligen förjävligt att behöva åka 120 mil för att ha ett möte som vi vet på förhand kommer att misslyckas...men vi vet ju också att familjerätten sitter med och hör och ser allt. Det kan vara bra att ha i bakfickan senare...i och med den förmodat kommande kontakten med tingsrätten.
Hur som helst kommer det att bli jobbiga dagar för psyket.
Jag får försöka stötta min älskade så gott det går.
Vi har skrivit lång lista på saker som han vill ska tas upp på mötet...och hoppas att inte hennes lista är lika lång, för då blir det aldrig färdigt...
Jag ska inte närvara vid själva mötet, men finnas för honom sen när det är klart.
(Kan ju passa på att shoppa loss under tiden... :))

Nu ska jag försöka packa klart...och sen laga middag.

kram

På't igen bara

Än en gång börjar/fortsätter jag att äta enl. viktväktarna.
Har forskat på internet om olika dieter och inser att det är den enda metoden som är genomförbar för mig.
Har gjort det förut.
Är bekant med mängder, råvaror och sånt.
Går ner i vikt.
Jag kan inte lämna bort vissa födoämen för alltid, och jag vill ha möjligheten att äta det jag känner för...och med vissa förbehåll kan man göra det med viktväktarna. Min portionsstorlek passar också in där. Äter hellre lite och ofta än vräker i mig stora mängder proteiner/fett på en gång...
Sen kan jag inte vara utan frukt heller!
Och jag anser inte att potatis är farligt...det är gott och mättande och jag äter som sagt inte stora mängder heller.
Viktväktarna förbjuder ingen mat. Man får äta allt...men inte alltid och inte hur mycket som helst.
(Börjar jag låta som en reklampelare??)
Nåja.
Nu börjar jag om igen. Jag ser även att det kan vara möjligt att fortsätta hela livet. Inte bara som en kur.

Jag tror det är viktigt att man hittar sin grej...och ser att det är något man skulle kunna genomföra.
Att pina sig och känna att man försakar alldeles för mycket gör bara att det kommer att misslyckas.

kram

Båtliv

Båtliv är för mig: fort ut till nån holme...stanna där tills man är nöjd...fort hem igen.
Idag har vi haft en underbar eftermiddag på sjön, älsklingen och jag.
Det känns i skinnet!
Inte så varmt, men behagligt i lä.
Tystnaden därute var total...endast bruten av fågelskrik ibland.

Det var en ljuvlig vila för öronen, då vi har en mycket gnällig siames här hemma just nu.
Vet inte varför hon gnäller så. Pratiga är de båda två, men detta till synes helt obefogade gnällande har jag bara sett tidigare hos katthonor som löper. Våra flickor är kastrerade, och då borde det väl inte finnas "löpperiod" alls...??
Nåja...hoppas det går över snart, för sånt här nästan oavbrutet gnäll äter hål i huvudet på mig...
Annars kan det bli många dagar på sjön i tystnad och ro... :))

kram

btw...

Jag har fortfarande inte köpt/ätit något jordgubbswienerbröd! Hurra för mig! :))
Men...
Det finns så mycket annat som jag inte har hoppat över...tyvärr.
Men jag äter inte godis!
Jag dricker inte läsk!
Jag äter inte chips och snacks!
Så...egentligen fattar jag inte vad jag hålls fet av...?
Kanske det är ost-och-purjolöks-pajen?
Eller kanske smörgåsar med jordnötssmör??
Vinet till oxfile'n?? Bearnaisen? Vitlökssmöret?
OBS!
Jag var ironisk där...
Såklart jag vet vad jag blir fet av...eller rättare - inte går ner i vikt av...
Det svåra är ju att låta bli.

kram

Jag bara måste!

Detta är ett utdrag ur senaste mailet från helvetes-exet...med stavfel och allt...
I verkligheten förblev det obesvarat...man sänker sig inte till den nivån helt enkelt.
Jag ska försöka svara här...för jag måste få ur mig vissa saker...är man bajsnödig, ska man bajsa...


"Du ljuger, detta säger hon inte alls! Jag fattar inte varför du håller på så här. Du lyttar härifrån, har aldrig förut tagit hänsyn till barnens lov. Nu gör du det bara för att försöka såra mig. Du vet att jag valt att vara lärare för att ha mina lov med barnen, och detta vill du sabotera. Du har haft hela året på dig att vara med henne på dina "spontanumgängen" men ska prompt göra detta nu, när det är min tid med henne."

Mening 1, "Du ljuger..." Nej, tvärtom...det är så sant så det svider. Meddelandekonversationen finns sparad, och allt tösen skrev finns där... Bevis alltså.

Mening 2, "Jag fattar..." Håller på? Det enda han vill är att få träffa sin dotter... Det kan du inte acceptera...inte heller att han är viktig för henne. Dessutom var det HON som önskade byta planerad helg!

Mening 3, "Du *lyttar härifrån..."(antar att det ska stå "flyttar"). Ja, han har flyttat, för han fann kärleken...men han har fortfarande rätt att träffa sina barn! Du får helt enkelt acceptera det en gång för alla. Hänsyn till barnens lov??? Jag vet inte vad du pratar om...snurrigt värre!

Mening 4, "Nu gör du..." Såra dig?? Tror du att han skulle lägga ner en enda sekund på att försöka SÅRA dej?? Du betyder ingenting för honom...dina känslor ännu mindre. Han vill inte ha med dig att göra alls...  Såra dig?? Nä du...nu har du alldeles för höga tankar om din egen betydelse! Så jävla egotrippad du är!

Mening 5, "Du vet att..." Du valde att bli lärare långt innan barnen ens var påtänkta...innan du ens träffade deras pappa... Om du tror att du ensam ska få råda och bestämma om barnens lov och tider, så borde du tänkt på detta innan du skaffade barn med en levande man. Provrörsbefruktning kanske hade varit något för dig? Nu är det inte så, och pappan har rätt att träffa sina barn...och barnen har rätt att träffa sin pappa! Kallar du detta att sabotera så är du dum i hela huvudet! Ni är två föräldrar...och det ska vara rättvist med lov och umgängesdagar, så det så!

Mening 6, "Du har haft..." Ja, hela våren har vi försökt...vid fem olika tillfällen...att få träffa tösen. En enda gång har det lyckats att få umgås med henne en vanlig helg...där du inte hade fler motargument att komma med... Alla andra tillfällen har du på olika sätt saboterat för oss och tösen!  Shame on you!
Din tid??? Flickan önskade själv BYTA helg...alltså skulle du få en helg ISTÄLLET...så...du missar inget liksom... 

Skulle jag veta att hon lyssnade och tog till sig, så skulle jag skicka brevet till henne...men det är helt meningslöst, och har varit det hela tiden. Snart tre år har gått...och det har inte ändrat det minsta.
Jo...mailen innehåller inte längre "kuk" och "knulla"...men det är väl den enda förändringen...
*suckar*

Trött

Bakom ögonlocken bränner tillbakahållna tårar.
Varför kan det inte bara få gå smidigt en endaste gång???

Uppgiven

Vissa saker kan göra en uppgiven. Man drar en djup suck, och undrar om man bara ska skita i det...eller om man hittar kraften att fortsätta strida...
Besvikelse och ledsenhet är inga bra drivkrafter...men ska man behöva bli heligt förbannad varje gång, bara för att orka hävda sin rätt?

Min kram går till älsklingen idag.

Tredje

Tredje dagen med regn... :/
Tycker det kan sluta regna nu!
Vad f-n...solbrännan, den lilla, hinner ju blekna juh!!

kram

*'Pust*

Ojoj...
Nu händer det så mycket på en gång så jag blir alldeles snurrig.
Hopp och förväntningar blandas med känslan av otillräcklighet och osäkerhet.
Pirr i magen är det iallafall!

kram