Snälla, snälla, snälla...

Men HALLÅÅÅÅ!!!
SANDAAAAAAA VÄÄÄÄÄGARNA!!!

Och ta för jösse namn bort snöbergen vid korsningarna så folk ser att köra!

Mycket irriterad nu!

Återhämtning.

Nu är vi hemma på holmen igen, och sakta kommer vi tillbaks till normaliteten.
Det var ingen skillnad på natt och dag eller mattider eller nåt öht när vi höll på som värst.
Sista kvällen, när vi skulle lämna huset helt tomt, så upptäckte vi att det gått mer än nio timmar sen vi senast åt någonting...
Det blev ett panikbesök till ett nattöppet Mac Donalds...Hu, så äckligt det var!! Men nödvändigt just den stunden...
Nåja.
Nu har huset nya invånare och vi behöver inte tänka på det mer...än mindre jobba med något i det.

Tiden, veckorna och dagarna rusar iväg.
I morgon är det mars månad...en vårmånad!?
Jahapp.
Vintern har nog grepp om oss ännu, även om ljuset är väldigt skönt nu när det återkommer.
Ljuset stannar ju riktigt länge kvar på kvällen.  Och även morgnarna är lättare att möta, när man får ljuset i ögonen när man vaknar. :))
Har inte börjat med rullgardin än...Det är underbart att få vakna i ett ljust rum...efter alla år av nattarbete och mörkläggning på dagarna för att kunna sova.

kram

Jaha.

I efterdyningarna av kaoset...så mår vi ganska bra nu.
Hjälpmänniskor är kontaktade och saker kommer att tas tag i!
Älsklingen var förtvivlad såklart, men mår nog bättre nu.

Här fejar och donar vi på bara värre!
Lite vin gör det aningen lättare såhär på kvällen...men blir det för mycket så blir ingenting gjort, hehe...så det gäller att passa sig!  :))
Nu ska jag hålla sladden... Don't ask!

kram

Himmel och ..pannkaka! (helvete)

Men du lilla människa!
Hur MÅR du egentligen?
Ser du inte att du skrämmer ditt barn? Du har fler än ett, du vet...

Lilla vännen...så bra och duktigt av dej att ringa pappa när du var ledsen! Det är inte ditt fel att det bråkas i din närhet, och du kanske t.om HJÄLPER någon annan när du vågar ringa! Du är en underbar tjej! Stark och modig! Vi ska göra allt vi kan för att fixa det här! Du ska inte behöva ha ansvar för det som händer. Det är de vuxnas sak, men problemet är att en av "dina" vuxna inte begriper att hon gör fel...och att det är onormalt att bete sig på ett så fruktansvärt omoget sätt som hon gör emellanåt. Jag blir vansinnig när jag tänker på hur du måste ha det! Går du månne på helspänn hela tiden, för att inte orsaka utbrott?...eller för att hålla henne lugn? 
Oj oj...du ska inte behöva uppleva sånt här! Du borde vara en helt obekymrad liten dam, som har fullt upp med kompisar och hästar...inte med ett psykfall till mor... 

Du orsakar förödelse där du drar fram...helt utan respekt för individen eller för att DU kanske eventuellt möjligen kan ha FEL i dina ord eller handlingar.
Vet du...du HAR inte alltid rätt! Det är inte på DITT sätt som jorden snurrar! Du KAN inte bestämma allt eller över alla! Och du suger fett på att kommunicera! Din sociala kompetens är lika med noll!
Du är en DÅLIG mamma! (Hård dom, men ack så sann, tyvärr.)

Min kram går ännu en gång till de barn som far illa eller mår dåligt!

Hustömning.

Okej.
Nu är vi där...vid tömning och flyttstädning.
Min rygg har lagt in en protest vid blotta tanken...

Jag flög hit ner till västkusten igår, och allt gick bra. Det var fint flygväder!
Älsklingen var försenad pga en trafikolycka (inte han...), och därpå följande köer genom Göteborg, så jag fick vänta en liten stund på Landvetter innan han kom.
Mmmmm, så gott det var att stiga in i den famnen sen!!

Båten har stått ute och fått snö i sig...som har blivit vatten...som har frusit till is.
Den var tung, sa älsklingen.
Nu har vi projekt med att få isen upptinad och båten tömd. Det ligger under durken liksom...på "nedre botten" i båten.
Inte lätt alltså!
Varmvatten sprutas nu in i båten...slang dragen från köket och till garaget där båten nu står.
Den ska tinas upp för bortforsling eller ev. försäljning...

Själv frostar jag av frysen inne...utan varmvatten.

kram

Okej...

Kläderna borta!
Plockar och torkar damm...herriguuuud, vad kuddar, filtar och pälsskinn kan damma ner...
Nåja...
Snart vår, och dags att plocka bort skinn och filtar.
Kanske byta ut kuddarna...eller typ välja några av alla sjuttitolv som är här nu...
*suck*
Var är "Rut"??
Skulle behöva en!

kram

Rensar.

Har plockat ur kläder ur garderoben.
Såna som jag inte kan ha just nu...för små alltså.
Älsklingen fick ny plats, äntligen...och jag fick en STOR hög på sängen! :(
Har redan slängt en massa kläder, men de här vill jag ha kvar. Så...vad göra??
Lägga i förrådet? Jo, tjena!!
Där är redan knökafullt!
Kanske det går att proppa ner i kassar och knö in i klädkammaren dårå?
Ska göra ett försök...sen.
Måste bara vara lite matt en stund. 

kram

Isande.

Jag stack ut näsan genom ytterdörren...luften stockade sig i strupen.
Drog hastigt fast dörren igen!
Det är vackert väder och man vill gå ut...men det GÅR ju bara inte!
Tjugofem minusgrader sätter stopp för det.
Trodde det skulle vara lite måttligare idag, men nej nej...
Nåja...jag ska inte klaga. Om några veckor byter jag det här mot sol och värme!
Fast då är det väl dags för smältning...Och den röran, modden och geggan kanske jag slipper...med lite tur så.
Redan förfasas man av "Hur blir det sen då?" "När allt ska smälta?"
Ja...det kan ju bli intressant...men just nu smälter INGENTING!

Ska ägna mig åt hemmapyssel idag...lite "huslighet" så att säga.
Men jag tänker inte förta mig...

kram

Snart.

Bara en hel dag kvar innan jag får kramas med älsklingen igen.
En hel lååååååååång lördag.
Sen är det söndag och den är resdag...från morgon till eftermiddag.

Har svullat på rotsaksgratäng (väldigt mager sådan) och kokta ägg...det sket sig med drickdag idag...
Nåja.
Jag har trampat på crosstrainern iallafall. Tjugo minuter... 

Sitter ensam nu.
Tösen har gått hem till sitt och yngstesonen har pallrat sig iväg till sitt rum...
Om jag inte tänker på det så noga, så går det bra att vara ensam...men när jag börjar sakna och längta får jag ont i magen...Vill vara hos min älskling!

kram

Hu!

Sån kyla!
Tjugo minusgrader!
Hoppas bilen startar, och håller ihop på de knöggliga vägarna...

Och hoppas verkligen att de höga, livsfarliga vallarna i stadens korsningar är borta!!

Nej...in i duschen och sen iväg.

kram

Inte riktigt.

Har gjort ungefär hälften av det jag tänkte göra idag.
Nå...bra så!
Dumt att ta ut sig, menar jag...

Har crosstrainat 20 minuter, som man bör...
Ätit en lunch bestående av ostgratinerad blomkål och kantarellomelett.
Blev jättemätt, och vet inte hur jag ska orka laga middag sen...
Ligger två kycklingfile'r på bänken och tinar...vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, men det blir väl en lösning på det med.

Tösen kom och vi sitter bara här och jäser vid tv och dator.
Kanske jag ska ta och se "Pacific" från igår på re-tv...eller, jag väntar nog tills det blir mörkt...

Soptunnor ska upp till vägen ikväll.
Har plockat och fyllt så gott det går...
Något mer ska dit ännu, men det går fort.

Blev en halv-lat dag.

kram

Andra dagen.

Dag två utan älsklingen.
Det går bra, men är trist, färglöst och tråkigt.
Blir kramsjuk och får abstinens...
Kanske är det nyttigt att vara ifrån varandra, att få längta lite...men det är i alla fall inte roligt!!

Kallt idag!
Igen...
Eldar och dricker kaffe...kollar nyheter.
Idag behöver jag inte åka någonstans...kan mao vara hemma och städa... Hm...:(
DET behövs!
Var länge sen jag torkade damm, såg jag....och blommorna ska ha vatten.

Måste nog tvätta nån maskin också.
Det kanske kan finnas tid att plocka fram symaskinen också...har en del lakan att foga samman.
Finns inte att få tag i så stora påslakan som vi använder, så jag måste sy själv...Gillar inte det heller, hehe...men måste man så måste man.
Och nej! Det är bara vissa sällsynta dagar som jag blir såpass här huslig...Det är annars inte vanligt!


kram

Lonely...I'm so lonely.

Har sovit gott inatt, trots ensamheten.
Men nu känns det verkligen konstigt att sitta och dricka kaffe för mig själv.

Det snöar!
Hm...ja. Vad kan vi göra? Nej, ingenting...
Men snälla, snälla...ta bort snövallarna i stan vid korsningarna! De är faktiskt en trafikfara!
Även rondellerna har dålig sikt!
Då måste jag säga att det är bättre ute på landsbygden! Kanske för att snön blåst bort bättre här...?

Det MÅSTE bli vår snart!...även om jag bävar för när allt det här ska smälta.

Nu ska jag betala räkningar. 

kram

Kallt och vackert!

Så fint det glittrar ute. Men, jag tror promenaden fryser inne...faktiskt.
Man måste kunna andas också...

Hackspetten har i omgångar besökt frökorven utanför köksfönstret.
Han beter sig precis som vanligt...tittar in för att se om jag sitter där...och blir lite blyg och hemlig...
Småfåglarna är ständigt där på korven och bryr sig föga om de blir beundrade av mig eller inte.

Älsklingen ska åka till Sverige idag. Ensam.
Undrar hur det kommer att kännas...
Vi har ju varit tillsammans varje dag och natt sen början av oktober i höstas...
Jag måste av olika orsaker vara hemma några dagar till...sen flyger jag ner till honom på söndag.
Nu är det dags för sista storjobbet...att tömma huset helt inför överlämnandet till nya ägarna.
*pust*
Det är inte mycket kvar, men alltid mer än man tror.
Och sen lite städning till sist.
Ja. Det ska nog gå bra.

Sen blir det enklare med en lägenhet i Sverige och huset här. Det räcker liksom med ETT hus och tomt att sköta, har vi märkt...
Nu ska jag packa min väska så att älsklingen kan ta med redan nu...så behöver jag inte släpa så mycket på flyget...
Ska komma ihåg att ta på mig "flygkläder" den här gången...så jag slipper stå där halvnaken i säkerhetskontrollen och svettas/frysa...
DET var inge kul!

kram

Nej nu j..lar!

NU ska jag elda!
Precis nu...
Det är kallt!
Varmt och gott inne...som det ska vara, men fötterna vet liksom att det är tjugo minus ute...trots yllesockor...

Var till stan...vägarna är KNÖLIGA!
Medtrafikanterna är också knöliga..
Kör ut mitt framför...ser inte ordentligt för alla snövallar, tror jag...

Hm...Det var älsklingen som tände brasan nu...han hann före. :)
Vi har ätit hjärtformad rosa tårta, med jordgubbssmak. Mäktig! *pust*

kram

Burr!

Kallt.
Fryser o huttrar...men det är inte kallt inne...fast vi eldar brasa nu ändå bara för att det är så gott.
Sov borta inatt...med min älskling, men sov ju dåligt förstås...
Hemma bäst. :)

Vi var ju bjudna på middag igår, och jag har träningsvärk i magmusklerna som jag skrattade!
Alltid härligt att träffas...och det blev såklart en lyckad afton.

Snabbmat lagades i flygande fläng när vi kom hem idag: currymakrillmakaroner. Snabbt, hett och gott!

Om en månad bär det iväg till sol/bad och framförallt VÄRME!! Det ska bli sååååå skönt!

kram

Förresten...

Kom att tänka på en grej...
Var och handlade på stor "svamp"butik idag. Hade inte full vagn, men mer än tio varor nog...
Killen i max-tio-varor-kassan satt helt göraslös och vilade sig eller nåt... Jag gick fram och frågade om han skulle kunna ta oss fast vi hade fler än tio varor...
Näe...det var tio varor eller mindre som gällde i den kassan! (Jo, det visste jag...det var därför jag frågade liksom...)
-Ja, sa jag, Det är väl bättre du får sitta utan att göra något då..., Och så ställde vi oss i en vanlig kassakö i stället.
I Sverige funkar det finfint att ta en sån kassa, om de står utan jobb...
Åländskt??
Sånt triggar mig att bli elak!! Kan inte vara tyst.

Om jag hade varit chef för en butik, så hade det inte fått vara på det sättet!!
Klart man tar emot kunden om det inte finns annat att göra!

Fredagkväll.

Idag började dagen med en stor suck...Massor med snö...och stora, höga drivor.
Snöplogen for inatt...och sen igen på förmiddagen.
Älsklingen tog tag i snöslungan direkt efter morgonkaffet och fick gården någorlunda fri...vi skulle ju ut med bilen...
Väl hemma igen, så var bara halva vägbanan körbar på "vår" väg... Resten var en stor driva. Så...snöplogen är mycket välkommen åter!

Nu har här avnjutits Pasta Bolognese med parmesanost + ett glas Gato Negro...och Pannacotta med Hallonsås efteråt.
Mmmmmm!!!  Himlars så gott!!!

Ingen direkt bantarmat...men...fredagsmyyyyyys! (Jag är nog väldigt bra på att laga god och onyttig mat!)

Fick en inbjudan till middag i morgon. :)
Vildsvin minsann! Ska bli intressant att smaka, och väldigt roligt att få bli bortbjuden på middag!!
Sen lite umgänge med nära och kära på kvällen gör det ju inte sämre!

Hoppas ni alla har en skön och mysig fredagkväll!
kram

Gått ner mig...

Skulle kolla om det gick att slå ner lite mer vass vid strandkanten...
I en meterdjup snö ungefär...och det var ganska omöjligt.
Däremot brast skaren på snön titt som tätt, och den ynkliga promenaden blev till ett gym-pass...
Tills jag kom för långt ut och blev våt...ingen is under snön. Hm...
Så...jag har gått ner mig på isen...utan is...
Vi gav upp, älsklingen och jag... Fick in och byta strumpor.

Ett kort pass på crosstrainern fick duga.

Havregrynsgröt med rivet äppel till frukost idag. Sen sket det sig och jag tröck i mig två rostade med ost till kaffet också... Mmmmm, det var gott...verkligen!
Till lunch blev det en proteinshake i alla fall!! Så det så!

kram

Lite bättre nu.

Nu känns det aningen bättre än i morse.
Har fått i mig två proteinshakes, kaffe och en ordentlig middag bestående av grönsakscouscous, (fullkornscouscous, avocado, tomat och gurka), vitlöks/basilika-kräm (gräddfil, vitlök, basilika salt o peppar), och stekta skivor nuttolene (en vego-rätt.)
Har stått på crosstrainern och ska ta ett pass till i kväll.
Lite Wii-fit plus-spel får avrunda dagen sen.

Himmel vad det har blåst idag! Lugnare nu.
Klar kväll. Måne och stjärnor glimmar.
Fick toaletterna städade och ett par maskiner tvättade och upphängda...(eller...jag gjorde...)
Har väl inte gjort så värst mycket mer idag...
Älsklingen försöker introducera mig i dataprogrammeringens underbara(?) värld...
Känner som att det är nästan på gränsen till för sent att lära sig så svåra saker, men kanske det kan fastna något litet ändå...
I morgon ska jag nog ta itu med mina kvitton...

kram

"Senare".
Det blev ytterligare 20 minuter på crosstrainern...sammanlagt 30 minuter idag! :))

Blä!

Jag är för tjock!
Vill inte!
Tycker inte alls det är kul...

Vågade väga mej...HU!!! Inte kompis med vågen alls...
Trött.
Kallt ute. Blåser iskalla vindar. Solen skiner!

Älsklingen tycker jag är så fin som jag är...men förstår att jag är ledsen för hur jag ser ut just nu.
Var och en känner ju själv vad som är en "bra" vikt och "lagom" kroppshydda.
Jag menar att ingen kan skriva mig på näsan hur jag borde se ut eller känna om min kropp...det måste jag ju få göra själv.

Varför låter man sig då gå upp i vikt?? Vad är det som gör att man tillåter sig att svälla??
Var och när ger man liksom upp den ständiga kampen?
För en kamp är det...hela tiden...
Är jag smal och fin...ja, då ska man hålla det...och går man upp...så ska man ner...i vikt.
Jag har många gånger senaste månaderna kommit till "den" punkten där jag bestämt mig för att NU är det nog...NU räcker det! NU ska jag ner i vik och slippa pusta och stånka så fort jag gör nåt extra...
Men...
Vad händer??
Jo...jag FORTSÄTTER att gå upp i vikt, och stoppar i mig onyttiga saker...inte mycket, men tillräckligt tydligen...
Det kan jag bli så trött på! Jag äter vettigt och rätt...minimalt med godis och sånt...och ändå hjälper det inte...jag bara sväller.
Smörgåsar är nog mitt stora problem...och att jag nästan helt slutat röra på mig...eller, det har jag ju inte, men det är uppenbarligen för lite av den varan iallafall.
Nu har jag börjat igen...
Och väntar på den dagen jag kan se resultat!!

Om en månad ska jag visa mig i bikini...
PANIK!!!

kram

Träsmak eller träskalle?

Hur kan en enda människa (stadsarkitekt) få sitta och bestämma att ett helt landskaps biopublik fortsättningsvis ska ha ont i häcken, rygg och nacke efter ett normalt biobesök...så till den milda grad att man drar sig för att ens gå dit...?? Va?
Jag har sumpat många filmer på bion pga de eländiga stolarna...och nu sägs det att de INTE FÅR BYTAS UT!?????
Nej...byt ut denna människa snarast istället!
Maktmissbruk kallar jag det.

Jasså??

Mer snö?
Jaha.
Jo...det är vinter ännu.

Älsklingen är ute och slungar för fullt.
Senare ska vi halka oss iväg till stan och göra ärenden. 
Det är vackert ute!
Men man ser att träd och buskar är ansträngda av tyngden...
Hur många grenar knäcks sen när det börjar blåsa?

Havregrynsgröt med rivet äpple blev frukost. Nu en kaffe till, tror jag.

kram

Allt väl.

Mötet gick bra för älsklingen...tog lång tid, men gav önskat resultat.
Under tiden shoppade jag loss ordentligt!
Det fanns ett behov och jag hade tid, så så blev det.
Sen åt vi god middag på italienska restaurangen... Mums!

Nu sitter vi vid köksbordet, för det finns just ingen annanstans att sitta när huset är så gott som tomt...och planerar att se "Pacific" via datorn...
Sen ska bilen packas och i morrn åker vi hem.
Så hoppas jag att vi slipper snö och hala vägar dårå...

kram

Idag är vi starka!

Ja...vad snackar jag om? Det är älsklingen som ska vara stark idag! Så det så!
Ännu ett möte "from hell" för honom i eftermiddag.
Jag får bara gå omkring och bita på naglarna och hoppas att han orkar hålla sig stark och trygg...
Sen får jag ta hand om honom, i vilket skick han än kommer ut på andra sidan.
Ibland är han bara arg...ibland mest ledsen...
Då är det min tur att vara den starka.
Jag hoppas att det kan ta slut någon gång...detta onödiga, energikrävande och känsloslitande.

Annars är det en vacker dag med sol och blåst här på västkusten.
Det är i stort sett barmark, och bara lite svart snö ligger kvar i dikesrenen. Isigt på vissa ställen...i skuggiga lägen.

Hm...
Har visst bara druckit en kopp idag (den som älsklingen kom till sängen med i morse)...dags att ta en till nu då! Kaffe...

kram

2/2 för ett år sedan.

Hon satte sig på en soffa vid en pelare. Hon hade en stund på sig...att vänta. 
Cityterminalen var som en surrande bikupa, med folk som ilade hit och dit. Någon satte sig ner några minuter, för att sen ila vidare. 
Han skulle komma lite senare. Flyget hade landat och han satt på flygbussen in till stan. Hon hade precis fått ett sms om att han var pirrig och nervös. Hon kände inte riktigt samma sak. Egentligen hade hon gett upp. Hon orkade inte få förväntningar om och om igen, för att sedan bli besviken...så nu hade hon inga förväntningar alls. Visst...något kände hon ju, eftersom hon gått med på att träffa honom. De talade liksom samma språk och verkade vara väldigt lika. Nu visste hon ju att så kan det kännas ändå i början...särskilt innan man hade träffats på riktigt.
De hade börjat skriva till varandra på en dejtingsida och det var bara två dagar sen ungefär...pratat lite i telefon, och sedan bestämt sig för att träffas så fort som möjligt...just för att inte hinna bygga upp några orealistiska förväntningar eller bli besvikna.
Han var på affärsresa och hade bokat in henne på samma hotell som han själv skulle bo på. Hon hade alltid möjligheten att "fly" om det inte kändes bra. Och de skulle träffas bland folk på neutral plats...Cityterminalen. 
Nu började klockan närma sig den tidpunkt då han skulle komma in genom dörrarna, och hon kikade ditåt...
Nä...tydligen var bussen lite sen, eller nåt...
Hon hade förklarat via sms precis var hon satt, och hur hon var klädd, så att han skulle hitta henne.
Klockan gick, och ingen man dök upp...
Plötsligt ser hon en man som med förtvivlan i blicken ser sig om hela tiden och spanar...
Hon ser att han tar upp sin telefon, och då fattar hon...
Fnittret bubblar upp från magen, och i samma sekund som det börjar ringa i hennes ficka, vänder han på huvudet och ser rakt på henne där hon sitter med ett solvargsgrin i ansiktet. 
Hon behövde inte ens ta upp telefonen ur fickan...
De fastnade med blickarna...och kärlek vid första ögonkastet är inte längre någon myt för dem.
"Här är han ju", tänkte hon. "Den som jag har sökt och väntat på!"
Det är ju han som är för mig! 
Och jag för honom! (Fast det visste hon ju inte riktigt ännu...)


De hälsade som folk, och gick mot utgången. Det var svårt att inte nudda varann, sådär i förbigående...
De tog en taxi och begärde att få åka till hotellet.
I baksätet i taxin frågade han om han fick ta hennes hand...han ville se och känna på den...
Hm? Jaha...jo, lite udda kändes det, men hon gav honom handen, och det kändes som den fick krypa in i ett varmt och tryggt bo. 
Han hade stora händer! Stora och varma. Efter en stund blev det svettigt, men hon bad att få vara kvar med sin hand i hans...det kändes så himla rätt och bra! 


De checkde in på sina rum, och sen åkte han iväg på sitt möte...
Hon stannade omtumlad kvar på sitt rum...fick ett sms om att han tycker hon är fin och att han ser fram emot mötets slut, så att de får träffas igen. 


Senare på kvällen går de ut på restaurang.
Hon minns inte riktigt vad de åt, men det smakade himmelskt...efterrätten var i alla fall cheescake, som är hennes favorit. 
Så fort de kom åt höll de varandras händer...
Ville de träffas igen?
Ja...de visste här och nu att de skulle leva tillsammans! 


Det är idag exakt ett år sedan...och ja...vi lever tillsammans!
Vi älskar varandra och är lyckliga för var dag vi har ihop.
Lite tröggel med livet runtomkring, men det är inget som vi inte klarar av. Tillsammans är vi starka!

kram

 

Inte så.

Båten var inte så spännande...största förändringen fick man inte se, för det var inte klart ännu.
Resan ner var inte så värst avvikande från tidigare resor...samma väg, samma städer, samma rastplatser och samma kaffeställen...
Och samma strida ström av lastbilar.
Kom fram till samma gamla kalla hus...det ska väl snart vara en av de sista gångerna innan nya ägarna tar över...
Sen kommer vi att komma till en varm och trevlig lägenhet istället...utan en massa jobb att se fram emot.

Idag har vi en hel del att fira! :)
Bl.a att älsklingens dotter fyller år, och vi ska träffa henne senare idag.

kram

Så iväg igen.

Idag far vi iväg igen...dit söderut...till västkusten.
Har några möten som ska avklaras, sen hemåt igen innan veckan är slut.
Än så länge är vädret vackert, men mycket hinner ändra innan vi är framme, sent i kväll.

Kaffet är på väg ner i magen och ska väcka min kropp och själ.
Sen är det snabba ryck med packning och annat som ska göras innan vi åker.

Och äntligen får man se hur M/S Eckerö ser ut nu. :)

kram