Snart.

Snart är man tillbaks på banan igen...feberdimmorna börjar skingras...huvudet börjar kunna fungera tankemässigt...men det brummar fortfarande lite dovt.

Ja, vi har vilat nu...men inte på det sätt som man önskade. Så jag antar att den önskade vilan står kvar på att-göra-listan...

kram

Förkylda.

En sak är bra med att vara sjuka tillsammans...man förstår precis hur det känns!

kram

*suck*

Min älskade kan inte längre vara säker på att det är dottern han chattar med på fejan eller msn...
Hur sjuk får man bli???

Mitt hem...

...är min borg...
Nja.
Kanske inte BORG direkt...
Men det är gott, skönt och tryggt att komma hem till.
Mitt hem håller på att genomgå en förvandling.
Utsidan fick ju ny färg förra sommaren...nu håller en jätte-altan på att växa fram.
Insidan är också under renovering. Det blir väldigt fint och vi gör det för OSS!
Mitt hem förvandlas till VÅRT hem.
Det är härligt!

Nytt och fräscht hem...och nytt och fräscht liv.
Jag trodde inte det skulle ha så stor betydelse hur hemmet ser ut...men när det nya kommer på plats, färger och tapeter ändras, nya golv, osv...så känner jag mer och mer hur BRA jag trivs!
Samtidigt försöker jag att rensa...nödd och tvungen i flera fall där det ska ut eller in grejor. DET gör susen för trivseln kan jag tala om!

I samma veva har tösen fått egen lya, och en del prylar kan med fördel följa med henne.
Så får vi mer plats för vårt. :)
Ska försöka ta itu med hennes lådor ordentligt i morgon...lådor med sakerna som ska få flytta till henne. Passar på att byta ut lite porslin och köksgeråd på samma gång liksom.

En sak har vi kvar att göra...Att vara LEDIGA...

kram

Kontroll.

När man tappar kontrollen över nåt...över t.ex ALLT...allt som man i sin enfald trodde att man hade kontroll över...allt som finns i föreställningsvärlden...
Om man ser sig själv som centrum som allt kretsar kring och som man ska/kan styra över...och sen tappar den kontrollen...om så bara för ett ögonblick...
DÅ...
Då hinner alla jävlar ställa till oreda och kaos i den värld man känner.
Om någon liten människa helt och hållet tar ett eget beslut om sig själv...och man inte fått lägga sig i eller bestämma nåt i det skeendet...Då tappar man kontrollen...och blir RASANDE...
DÅ ska alla få sig! Man ska terrorisera...göra påhopp...visa vem det är som egentligen bestämmer...
Man måste också se till att pumpa den lilla människan på upplysningar...som man har nytta av sen när man ska visa sitt bestämmande och göra ner andra.
Den lilla människan ska ju inte få glädjas åt något som någon annan än man själv har beslutat eller gjort...För det är ju fel saker att glädjas åt... ALLA andra har och gör fel!

Idag tycker jag fruktansvärt synd om den lilla lilla människan!
När man är ett barn och i beroendeställning så kan man bara trycka ner sina känslor och må dåligt inuti...Det får inte synas utåt...för det är ju FEL...Det har inte "guden" bestämt, och då är det fel.
Barnet gjorde ett tappert försök att ta ett eget beslut gällande sig själv...men nej...det var ju FEL...
Det var fel och dåligt...och då MÅSTE man få visat för sig VEM det är som egentligen BESTÄMMER på denna jord!

Mera.

Jag vill ha mer sommar! Den verkar vara på sluttampen nu, men jag har inte hunnit med...
Sommaren är ju alldeles för kort!
När man funderar på att kanske njuta av den en dag eller två...ja, då är den över...

Näe...jag vill hoppa på ett flygplan...flyga till värmen och sol o bad...

"Om inte berget kommer till Muhammed, så får Muhammed komma till berget"

kram

Ny dag, nya plågor...

Isch!
Ont!
Vill inte ha ont.
Vill inte känna mig hämmad i mina rörelser.

Jag tror jag bojkottar ontet idag!!

kram

Vingar.

Jag provade försiktigt.
Flaxade på stället.
Plötsligt lyfte jag...och jag flög.
Fantasins vindar bar mig högre och högre...upp bland molnen.
Jag arbetade mig än högre...bröt ovansidan av molnen...och upp till solen och djupblå himmel.

En enda sagd mening fick vingarna att brinna och jag landade hårt.

Varmt!

Är ute och grejar idag...det är varmt!
Jag har målat och älsklingen gräver i sitt anletes svett! Och i svetten hamnar allt grävdamm...han är rent av sketen! :)) Jag är bara svett. (fast efter några kramar är jag inte så säker på det längre...)

Nu borde man börja med maten då... 

Här tar vi verkligen dagen som den kommer. Är det fint...ja, då blir det utejobb...är det regn, så blir det innejobb.
Det finns att göra...Hur mycket som helst.
Svårt att ta en dag ledigt när man känner att man borde gjort något vettigt i stället.
Nästa sommar kanske vi kan sitta och bara njuta dagarna i ända...?

En sak som helt har förändrat mitt liv är arbetet.
Jag är så tacksam för att jag vågade. Vågade säga upp mig från nattjobb och vård...(efter 25 år)
Hade inte gjort det utan älsklingen förstås, så han är verkligen orsaken till att det blev såhär bra.

En gång för länge länge sen...när jag var singel...
Då diskuterades det i bloggvärlden om hur mycket en människa kan vara för en annan.
"Ingen kan vara allt för en annan"  "Man har olika människor för olika syften"  "En kanske man lever med...en annan pratar man med...någon behöver en såndär panikkompis som man alltid kan ringa till..."
Jag framhärdade att jag sökte allt i en och samma person.

Jag vill nu bestämt påstå att jag har fått det jag sökte!  :))
Någon gång ska jag skriva en hyllning till honom...men inte idag. :))

kram

Att börja.

Man måste börja någonstans.
Ta det första steget.
Om det ska hända något alls.

Det går inte av sig själv. JAG måste göra något...

Det är JAG som ska snöra på mig skorna.
JAG som måste sätta mig på cykeln eller ställa mig på crosstrainern.
Det är JAG som ska boka bana i simhallen, och sätta mig i bilen och köra dit.

Inget händer av sig själv.
Läste en bok...enligt den "läran" kunde man TÄNKA sig smal och vältränad. Hm...?
Jodå...tankens kraft är stor, tro inte annat...men...
Nja...
Skulle det vara möjligt...?

Den tankebanan man måste ta för att få till det med all positivitet och synen på sig själv och sin kropp verkar helt omöjlig att följa...
Vet inte i vilket meditativt tillstånd jag skulle behöva försätta mig i...kanske hypnos???

Blod, svett och tårar verkar nog vara den enda vägen. Eller iallafall hårt arbete. Det finns inga genvägar till en stark och välfungerande kropp. Man måste jobba för den. Så är det.

Någonstans börjar det.
Någon gång måste jag ta det där första steget.
Knyta på mig skorna...
Ta mig ur det där träsket att hela tiden hitta nya saker som måste göras först. Att prioritera rätt helt enkelt.
Plättlätt!??
Nej...om det vore lätt hade jag gjort det för länge sen.

kram

Pyspunka.

Luften går sakta ur mig...jag har pyspunka känns det som.
Får vi inte några dagar ledigt från allt snart så blir jag platt...

kram