Jippie!

(Eller??)
Har gått ner hela 0,7kg...
På en vecka.
Bra eller dåligt?
Bra för att det är åt rätt håll...
Dåligt för jag ville gå ner lite mer för att hålla motivationen på topp.
Äter nu enl. viktväktarmetoden...passar mig bra och har funkat förut.
Går inte på möten och sånt, för det finns inte här, men har kvar gammalt material, som jag kan följa.
Ännu en 1h 45 min långpromenad igår...men var ganska trött, både under och efter den.
Idag får vi se vad det kan bli.
Regnat inatt, så det är väl vått och halt i bergen, annars vore en stenhård tur uppför bra!

kram

Trots

Trots en massa promenader...och stavgångsturer...blir jag inte piggare.
Häromdagen trodde jag faktiskt att det hade vänt. Älsklingen var t.om imponerad...farten uppför bergen var...om inte hisnande, så iallafall näst intill. :))
Jag orkade! Jag hade krafter!

Idag var det precis tvärtom.
Gick ensam för en gångs skull...tog stavarna...och gav mig av uppför.
Pust pust...stön stön...lite mer vatten...hm...kanske vila lite...eller iallafall sakta ner farten.
Jag gick 1,5h lång runda.
Sen kunde jag ha krupit ner i sängen, så trött var jag.
Den tröttheten gick sen dessvärre inte över så nu ska jag äntligen gå i säng!

kram

Tur o Re-tur...

Nu har lilltösen fått sig en massa hot/böner/dåligt samvete-påtryckningar...
Vet inte längre om hon vill flytta till pappa.
Nåja.
Det kommer att svänga hit o dit fler gånger, tror jag...
Vi får väl ta det med ro, och inte ta ut någon glädje i förskott i fortsättningen.

Mamman har ju alla trumfkort på hand, kompisar, skolan, hur hon själv skulle ta det om tösen flyttade...
Skulle inte förvåna mig ett dugg om hon hotade med att försvinna från jorden om flickan lämnar henne. Det är liksom henne i ett nötskal...kan gå över lik för att få som hon vill.

Detta tar upp så mycket av vår vardag nu, och jag är så himla less på det!
Hoppas verkligen att vi kan få lugn och ro snart.

Jag fick världens underbaraste man...men han har en del i bagaget som jag helst skulle slippa!
Egoistiskt?
Möjligen, men såna är tankarna just nu. Kanske jag en dag känner att detta aber är bara ett litet litet sandkorn på vår kärleks strand...


kram

Jaha

Så tar vi lite sedvanlig mail-fight igen då...
Eller rättare: Ett mail innehållande rena fakta och ett försök till mogen vuxen konversation (på rekommendation av socionomen som vi haft kontakt med) resulterar i ett gäng oförskämda påhopp och vanskapta sanningar tillbaks.
Vi svarar inte så sånt. (Alltså...älsklingen svarar inte på sånt.)
Jag hoppas innerligt att socialtjänst/familjerätten ger oss en tredje part att ta hand om dessa mail och sålla ut fakta innan de vidarebefordras till mannen.
Skulle vara så skönt att slippa läsa och förhålla sig till denna skit jämt.
Helst vill vi ju inte ha med denna människa att göra alls...men det är tyvärr en omöjlighet i.o.m barnen.
*suck*
Vår sanning är aldrig överensstämmande med hennes. Aldrig. Inte vid något tillfälle. Alls.

Hur kan de bli så snett???

Ny vecka

Varför är det så kallt?
Vill ha riktig vårvärme! Solen är så skön, om man bara skulle slippa den isande vinden.

Har rotat fram mina gamla viktväktarpapper. Läser, begrundar och har börjat skriva upp allt jag äter.
Håller mig bra inom gränserna, och resultat?? Nä...det låter vänta på sig.
Trots rejäl dos motion nästan varje dag. Fast det ska väl vara tillåtet med en vilodag i veckan, tror jag bestämt...
Vila och vila förresten...jag städade!
Idag har jag ännu inte varit ut och "klättrat", men solen går ju inte ner förrän efter 20.00, så jag har gott om tid tycker jag.
Älsklingen ska ha ett telefonmöte om en stund, så kanske han följer med efter det.

Jag är alldeles ledbruten och stel efter våra monsterpromenader, men sen när man fått en natts sömn och vila känns det bättre.
Är för tung för mina leder...
Har ganska tunn benstomme (och kanske sköra leder), och den tål inte mina extrakilon så bra...
Det märks direkt när jag måste gå ner i vikt.
Snart ska väl det märkas en förbättring hoppas jag. Ju lättare dess lättare liksom.

kram

Bättre

Idag känns det bättre.
Varit på långpromenad två dagar i rad...i berg och natur...med min älskade.

Djuret är återfunnet.

Giftermålet har jag tills vidare dragit ut på...för jag ska vara smal och fin när jag säger "JA" till min man.
Det ska funka! Det har jag bestämt!

Socialtjänstemannen på västkusten tycker (efter avlagd visit i mammans bostad) att det vore bra om tösen kunde bo med sin pappa ett tag...så där har vi stöd, och det känns jätteskönt.

Motorcyklarna startade finfint efter vintern...och det blir kanske premiärtur i morgon.

Mat och motion har funkat väldigt bra idag.

Har sovit hela natten.

Alla bäckar små... En i stort sett bra dag alltså!
kram

Less

Nu är jag less!
Less på gamla fittiga ex.
Less på att djur försvinner och inte går att hitta.
Less på att inte ha obegränsat med pengar.
Less på att ha huvudvärk.
Less på att socialtjänsten inte svarar snabbt.
Less på vinter/vårvinter/kyla/blåst
Less på att vara tjock (enl. min mening dårå)
Less på att älsklingen gör allt för att hitta exets diagnos på nätet/ hitta en orsak till hennes beteende.
Less på att ha tråkigt...
Less på att vänta...vänta på...??? Ja, vad väntar vi på?
Less på allt prat om att gifta oss, men inget händer. (Jag vet varför, men jag är less iallafall.)
Nå.
Det är en ny dag i morgon...
Kanske vi gifter oss då?

kram

Bra början?

Det började i morse...
Sopgubben kom och skulle hämta tunnan för tömning...för jag hade glömt att ställa ut vid vägen...och hade även glömt både tid och rum, verkar det som, för jag stirrade förvånat på honom...malde runt i hjärnan...och frågade: -Är det fredag idag????
-Jo, det är fredag, svarade han och fortsatte mot tunnan för att ta den...
-Men...??? Jag har ju inte hunnit lägga i det sista...eller...hunnit o hunnit...hade ju glömt bort det totalt!
-Ingen panik, svarade han, jag väntar.
-Trevlig helg nu då, sa han innan han for sen... (fniss)
Jag undrar just vad han hade för tankar om mig/oss...

Nåja.
Dagen fortsatte med en skön promenad i det vackra vädret...känns riktigt varmt. +9° visade termometern.
Två fjärilar har skådats...då ÄR det vår på riktigt!
Men...det kommer säkert bakslag...som vanligt.

Jag har nya skor...för promenad/vandring.
Underbara!
För första gången i mitt liv har jag kunnat gå ut och gå med nya skor utan att få blåsor eller skav!
Fantastiskt!

I övrigt är det en ständigt gnagande oro för tösen som pågår.
De hade besök av socialtjänsten igår, vet vi... men har inte hört något mer om det.
Tösen har inte svarat på sms förrän just nu för en stund sen...sa att telefonen varit urladdad...(?)
Sonen, som ännu bor hos mamman, är brinnande arg på sin pappa...just för anmälan som gjordes. (och lite andra saker...gammalt som kommer upp till ytan, saker som han egentligen inte har med att göra)
Han är "hjärntvättad" av sin mor, det är tydligt när man hör hans argument och ilskna påhopp...
Har helt enkelt tagit ställning för mamman i det här läget.
Det kan vi leva med...bara tösen mår bra.
Det är det vi inte tror att hon gör...liksom.
Vi kan bara hoppas att socialtjänsten gör sitt jobb och kan få reda på hur det ligger till.

kram

Det är vår!

Verkligen!
Solen strålar från en nästan klarblå himmel, fåglarna sjunger vårsånger och kissorna vill ut...
Det är kallt i skuggan på norrsidan av huset...bara några plusgrader...men på altanen är det en annan årstid...soligt och varmt.
Synd bara att vinden ännu är isande kall.
Isen ligger kvar på viken, blänkande och slät. Ännu är den tjock tror jag för de kör med skoter...
Skulle inte våga mig ut på isarna nu.
Tvätten har hängt ute idag, och jag tror den har torkat ganska bra...det återstår att se.

Vi är hemma igen...i lugnet och ron.

kram

Ojoj

*Suck*
Det här kommer inte att bli lätt, den saken är klar!

Sådärja

Nu har vi lämnat tösen efter två dagars umgänge.
I bilen meddelade damen att hon nu vill flytta till oss och bo med sin pappa och mig.
Okej...
Vi pratade lite om hur det skulle gå till och hur hjärtans välkommen hon är...samt att det kan komma att bli jobbigt med mamman.
Hon ville ändå till 100% bo med oss, börja skolan på Åland, få nya kompisar osv...

När vi lämnat henne står vi utanför och väntar på storebror som skulle åka med oss en bit efter söndagmiddagen hos mamman.
Han kunde då berätta att tösen meddelat mamman direkt hon kom innanför dörren att hon ska bo med pappa ett tag nu.
Ja jisses...det hade blivit ett jä*la liv på mamman...och tösen hade fått skäll.
Hm...det var ju väldigt väntat och så himla förutsägbart.
Nåja.
Nu startar karusellen, och man får hoppas att flickan inte blir åksjuk.
Det passar bra nu när anmälan ändå ska utredas och socialtjänsten pratar med tösen.
Då får vi hoppas att hon vågar och vill berätta allt för dem.
Spännande tid framöver.
Nerv-rivande och sömnlösa nätter blir det också, det är jag säker på...
Men det blir nog bra när det är färdigt, som de brukar säga.

kram

På resa

Vi är ju utomlands igen, alltså Sverige då.
Haft umgänge med tösen och ska lämna henne ikväll. Vi har inte pratat om det som hänt, och jag vet inte om det blir nåt bättre av att göra det heller. Hon har fått vara i lugnet och ron med oss.

I morgon ska vi jobba på sydsvenska västkusten, och ska försöka få ett rum inatt på samma hotell vi bodde på sist, alldeles vid havet och lång lång sandstrand.
Inte för att vi kan njuta så mycket av det när vi ska åka tidigt på morgonen, men själva känslan av hav finns ju där, och vi ser det vid frukosten... :))

Nu ska jag måla på ett nytt lager lack på naglarna.

kram