Så iväg igen.

Idag far vi iväg igen...dit söderut...till västkusten.
Har några möten som ska avklaras, sen hemåt igen innan veckan är slut.
Än så länge är vädret vackert, men mycket hinner ändra innan vi är framme, sent i kväll.

Kaffet är på väg ner i magen och ska väcka min kropp och själ.
Sen är det snabba ryck med packning och annat som ska göras innan vi åker.

Och äntligen får man se hur M/S Eckerö ser ut nu. :)

kram

Helvetespromenad.

Jag: -Ska vi gå en promenad?
Älsklingen: -Ja, det är så fint väder, det kan vi göra...men sen måste jag jobba.
Jag: -Okej!
-Vilket håll?
-Blåser mindre i skogen...
-Okej.

Det var kört med skoter första biten...lätt att gå. Eller...man halkar ju omkring lite med risk att vricka både det ena och det andra...men det gick ganska bra i alla fall.
Sen kom vi upp på plogad grusväg...rena autostradan. Gick finfint!
Ja...sen kom vi till ett val.
Gå tillbaks...eller ta vägen ner över bergen hem...
Det var ju definitivt inte plogat över bergen...eller kört med snöskoter heller för den delen.
Hm...
Vi provade...
Efter fem steg i merterdjup snö tittade jag på älsklingen...
- Du bestämmer, sa han.
Hm...igen...
Valet stod mellan att gå hela vägen tillbaks där vi kommit ifrån...eller döna iväg genom snön nerför berget...
Vad fan! Vi går över berget!!

Oh himmel!!
Eller "käranån" som en viss nalle skulle sagt...
Trampa tjugo meter...stå och svimma tio minuter...trampa tjugo meter igen...och svimma igen...
Det hade gått fortare att gå tillbaks!
Vi hittade klyftan i berget...full med snö och is-skulpturer...is-tappar är ett alldeles för lamt ord för det som hängde där på bergväggen.
Åkte arselkana en bit och hoppades vilt att skaren skulle hålla...det gjorde den, som tur var.
Smög vidare ner mellan bergets istäckta väggar...och var tillslut nere på planare mark.
Efter att ha svimmat ytterligare två, tre gånger var vi nere på grusvägen...som givetvis inte var plogad eller uppkörd alls!
Fortsatt pulsande...och svimmande...nå, efter att älsklingen tömt mina stövlar på snö, gick det lite lättare faktiskt...
Sen...under över alla under....så hade någon varit och kört på vägen, så det fanns hjulspår att balansera i... Åh...så gott det kändes!!
När vi kom ut på byvägen igen, hade jag nästan återfått medvetandet...och jag kände mej ryyyyysligt duktig!!
Nu är strumporna på tork, och jag har fått i mej kaffe och macka...och ska just hopp i duschen...
Och det känns riktigt, riktigt bra! :)

kram

Paus...

Nu är det reklampaus.
Usch, vad jag tycker illa om dessa informationsmeddelanden!
Men den som väntar på nå't gott...
"Wallander" är nöjet för kvällen.
Och nu fortsätter det...

kram

Arbete.

Ja...det finns ett sådant också.
Jag jobbar med älsklingen i hans nystartade IT-företag. Vi håller på att utveckla en mjukvara som företag ska ha nytta av...
Det är ett webbaserat verktyg för ekonomichefer och styrelser, och som gör det snabbt och enkelt att ta fram rapporter och ordna styrelsemöten och sånt.
Älsklingen är produkt- och ekonomiansvarig och jag ska jobba med marknadsföring och försäljning...och är även VD för bolaget.

Det är många mil ifrån det jag tidigare har jobbat med! Helt på andra sidan nästan...
Jag ser det som en utmaning, och ett privilegium...samt att vi får vara tillsammans så mycket vi bara orkar. ;)

Mycket ska färdigställas...det mesta är påbörjat...hemsida, företagsblogg, och själva produkten såklart.
Marknadsföring har vi startat redan...i liten skala till att börja med, men kommer nog snart att ösa på fullt ut.
Idag har vi svurit över skitkassa visitkortsprogram... *flinar*
Måste kanske få det gjort av någon annan sen...när vi ska ha många... ;)

Jo, det är väl klart att vi tror på det här. Och så hoppas man ju att andra gör det också...
Har fått fin respons redan av alla vi informerat och pratat med...om produkten som kommer...

Idag blev det "snabbmat". Pasta med currymakrillsås. Mums!
Ungarna (17 och 19) sitter och jammar vid pianot... Skulle egentligen vilja se nyheterna, men det är synd att störa dem, känns det som. :)

kram

Ett blankt blad.

Idag är ingenting planerat.
En dag öppen för möjligheter alltså. :)
Funderingar finns på att jobba en del...kanske en promenad...och lite annat hemmapyssel kanske...
Solen skiner! Månen sken inatt, trots att den inte är så stor längre...och en miljard stjärnor...
Ett litet stjärnfall kunde skådas igår kväll...Hoppas önskningen gick fram. ;)

Haft en sämre natt. Benen bråkade, och jag fick gå upp och tassa en stund... Innan dess hade jag vänt och vridit på mej ett tag, utan att orka stiga upp.
Men fick sova länge sen. :) Så jag ska nog orka med dagen ändå, menar jag.

Nej, nu är kaffet slut i muggen. Kanske borde äta någonting också?

kram

Det tar ju aldrig slut!

Disk, tvätt, städning, matlagning...
Det tar ju aldrig slut!
Men...
Det är kanske det som är livet???

"Livet är dagarna du minns!"   (Tv-reklam)

Inte fan minns jag alla diskar eller tvättar jag gjort!
Så, det kan inte vara "livet" då...eller?

Hu, som det blåser idag! Måsarna hade gett upp, och lagt sig på isen för vila...har jag aldrig sett förut!
En klunga med hopkurade måsor...strömlinjeplacerade... för vinden antagligen...
De låg inte så länge men ändå! 
Inga örnar idag.

Undrar om posten har kommit nu...ska nog gå ut och se efter.

kram

Ännu ett...

Ännu ett ..."Du-är-vad-du-äter"-program...
"Thintervention"!
Hur många "fetto-blir-smal"-program finns det egentligen?
"Biggest looser"
Anna Ankas skrik-o-panik-program.
Träna mej hit och träna mej dit...i bröllopsform...i annan form...vilken som helst, bara jag tappar några kilo...och får göra det i tv...
Nej, huvva!

Lika många laga-mat-program finns det att porra in sej i om man vill...
Bara att ta för sej och dregla över de läckra (?) anrättningar som tillagas inför våra fyrkantiga ögon...

Och sen i nästa sekund se hur någon överviktig svettas och gråter inför en skrikande tränare och en till synes omöjlig uppgift... 

Tur att man är normal! (???????????????????????????????) (OBS ironi!)

Och tur att det ännu finns program som "Morden i Midsommer", "Solsidan" och "Wallander".
Jag är dessutom helt såld på frågeprogram som "Vem vet mest", och "På spåret"...

Om DET sen är så normalt vet jag inte, men jag slipper sitta med skämskudde och dåligt samvete i alla fall! 


kram