Helvetespromenad.

Jag: -Ska vi gå en promenad?
Älsklingen: -Ja, det är så fint väder, det kan vi göra...men sen måste jag jobba.
Jag: -Okej!
-Vilket håll?
-Blåser mindre i skogen...
-Okej.

Det var kört med skoter första biten...lätt att gå. Eller...man halkar ju omkring lite med risk att vricka både det ena och det andra...men det gick ganska bra i alla fall.
Sen kom vi upp på plogad grusväg...rena autostradan. Gick finfint!
Ja...sen kom vi till ett val.
Gå tillbaks...eller ta vägen ner över bergen hem...
Det var ju definitivt inte plogat över bergen...eller kört med snöskoter heller för den delen.
Hm...
Vi provade...
Efter fem steg i merterdjup snö tittade jag på älsklingen...
- Du bestämmer, sa han.
Hm...igen...
Valet stod mellan att gå hela vägen tillbaks där vi kommit ifrån...eller döna iväg genom snön nerför berget...
Vad fan! Vi går över berget!!

Oh himmel!!
Eller "käranån" som en viss nalle skulle sagt...
Trampa tjugo meter...stå och svimma tio minuter...trampa tjugo meter igen...och svimma igen...
Det hade gått fortare att gå tillbaks!
Vi hittade klyftan i berget...full med snö och is-skulpturer...is-tappar är ett alldeles för lamt ord för det som hängde där på bergväggen.
Åkte arselkana en bit och hoppades vilt att skaren skulle hålla...det gjorde den, som tur var.
Smög vidare ner mellan bergets istäckta väggar...och var tillslut nere på planare mark.
Efter att ha svimmat ytterligare två, tre gånger var vi nere på grusvägen...som givetvis inte var plogad eller uppkörd alls!
Fortsatt pulsande...och svimmande...nå, efter att älsklingen tömt mina stövlar på snö, gick det lite lättare faktiskt...
Sen...under över alla under....så hade någon varit och kört på vägen, så det fanns hjulspår att balansera i... Åh...så gott det kändes!!
När vi kom ut på byvägen igen, hade jag nästan återfått medvetandet...och jag kände mej ryyyyysligt duktig!!
Nu är strumporna på tork, och jag har fått i mej kaffe och macka...och ska just hopp i duschen...
Och det känns riktigt, riktigt bra! :)

kram