Den andra föräldern...

När den andra föräldern fyller år...och barnet är hos den första...hur gör man då?
Födelsedag är viktigt för vissa, (dock inte min egen), och vad gör man?
Jo, pappan påminde och jag hjälpte till att hitta present och skicka iväg som postpaket...
Blev vad jag förstod väldigt uppskattat...men vi gjorde det enbart för tösens skull!
När pappan fyllde år kom minsann inga presenter...och grattissamtalet hade "glömts bort"...
Det känns orättvist! Jag blir ledsen å min älsklings vägnar...men det är ju så hon är...barnens mor.
Till den nivån vägrar jag/vi dock att sänka oss!
Det är ju ungen som blir mest ledsen när hon inte kom ihåg eller fått köpt något (litet)...

Det här är ett sandkorn i öknen av allt skit vi får stå ut med.

Jag har försökt börja ignorera...inte prata om...vända ryggen åt...
Och ju mer man gör det, dess lättare är det faktiskt...att inte ta åt sig och bli ledsen och förbannad.
Jag ser faktiskt modern som en psykpatient/sjuk/i-behov-av-vård på något sätt...
Det hjälper mig att hålla distans..
Älsklingen har det svårare. Det blir så personligt för honom...(inte konstigt alls)...Detta är ju en person som han varit gift med...har barn med...har bott och levt ihop med...kanske älskat, vad vet jag...
Hon hugger där det gör mest ont och det är jobbigt och känslosamt.
Ett av barnen har hon nu lyckats vända mot sin far...och DET är skitjobbigt att se. Hon, modern, är inte vatten värd i mina ögon!
Han är den goaste och mest omtänksamme far man kan önska sig!!


För några dagar sen var vi ifrån varandra något dygn, älsklingen och jag.
Intressant.
Från första stund saknade vi och längtade efter varann! *fniss*
Vi sitter nog fast i varandra, tror vi... :))

Just nu håller vi på med flyttning...igen.
När vi åker härifrån västkusten...så har vi lämnat lägenheten för gott!
Det kan bara vara bra för oss, för enbart att VARA här...eller vara PÅ VÄG hit...har gjort oss nedstämda och deppiga.
 Ska faktiskt bli skönt att slippa komma hit mer.
Vi kommer att kunna leva bra ändå...utan lägenhet här!

kram