tisdag 9 augusti 2011

Att börja.

Man måste börja någonstans.
Ta det första steget.
Om det ska hända något alls.

Det går inte av sig själv. JAG måste göra något...

Det är JAG som ska snöra på mig skorna.
JAG som måste sätta mig på cykeln eller ställa mig på crosstrainern.
Det är JAG som ska boka bana i simhallen, och sätta mig i bilen och köra dit.

Inget händer av sig själv.
Läste en bok...enligt den "läran" kunde man TÄNKA sig smal och vältränad. Hm...?
Jodå...tankens kraft är stor, tro inte annat...men...
Nja...
Skulle det vara möjligt...?

Den tankebanan man måste ta för att få till det med all positivitet och synen på sig själv och sin kropp verkar helt omöjlig att följa...
Vet inte i vilket meditativt tillstånd jag skulle behöva försätta mig i...kanske hypnos???

Blod, svett och tårar verkar nog vara den enda vägen. Eller iallafall hårt arbete. Det finns inga genvägar till en stark och välfungerande kropp. Man måste jobba för den. Så är det.

Någonstans börjar det.
Någon gång måste jag ta det där första steget.
Knyta på mig skorna...
Ta mig ur det där träsket att hela tiden hitta nya saker som måste göras först. Att prioritera rätt helt enkelt.
Plättlätt!??
Nej...om det vore lätt hade jag gjort det för länge sen.

kram

2 kommentarer:

  1. Du tänker rätt. Men sen då man kommer i gång är det bara så roligt. Min egen väg "till ett lättare liv" består av träning - men mest att jag äter 50 % mindre än tidigare. Dricker mycket mer vätska av varierande slag. Dock skall man förstås vara försiktigt med vin och öl. Än så länge har det gått bra.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Jag rannsakar mig själv och inser att det är just vin som gett mig min nuvarande mjuka image...Det är den förändringen som skett...plus att jag helt slutat röra på mig. Borde inte vara så svårt att förändra, kan man tycka. Jag börjar i morgon! :)) Förhoppningsvis. Troligtvis. Kanske. Eller??...

    SvaraRadera