Är ute och grejar idag...det är varmt!
Jag har målat och älsklingen gräver i sitt anletes svett! Och i svetten hamnar allt grävdamm...han är rent av sketen! :)) Jag är bara svett. (fast efter några kramar är jag inte så säker på det längre...)
Nu borde man börja med maten då...
Här tar vi verkligen dagen som den kommer. Är det fint...ja, då blir det utejobb...är det regn, så blir det innejobb.
Det finns att göra...Hur mycket som helst.
Svårt att ta en dag ledigt när man känner att man borde gjort något vettigt i stället.
Nästa sommar kanske vi kan sitta och bara njuta dagarna i ända...?
En sak som helt har förändrat mitt liv är arbetet.
Jag är så tacksam för att jag vågade. Vågade säga upp mig från nattjobb och vård...(efter 25 år)
Hade inte gjort det utan älsklingen förstås, så han är verkligen orsaken till att det blev såhär bra.
En gång för länge länge sen...när jag var singel...
Då diskuterades det i bloggvärlden om hur mycket en människa kan vara för en annan.
"Ingen kan vara allt för en annan" "Man har olika människor för olika syften" "En kanske man lever med...en annan pratar man med...någon behöver en såndär panikkompis som man alltid kan ringa till..."
Jag framhärdade att jag sökte allt i en och samma person.
Jag vill nu bestämt påstå att jag har fått det jag sökte! :))
Någon gång ska jag skriva en hyllning till honom...men inte idag. :))
kram
Jag är glad för din skull (er kanske man borde säga), man blir nästan lite avundsjuk :), men det blir jag inte ändå, kanske istället mera tacksam. Tacksam att det kan gå på "dette viset"
SvaraRaderaEgentligen var det många saker som kunde gått helt annorlunda, när vi träffades. När vi pratar om det såhär i efterhand så inser vi att "någon/något" nog måste ha styrt våra val...det var alldeles för slumpartat annars...att vi ens skulle träffas. Vi är båda mycket tacksamma för den "hjälpen". :))
SvaraRadera