Trevlig valborg!

Inte så värst varmt, men soligt och fint är det ju...
Eldningsförbud råder, utom för majbrasor mellan kl 17 och 24. Tror vi skippar det...
Grillar korv på grillen istället...det går lika bra.
Vinden kommer inte att lägga sig heller enligt sjörapporten...

Vi har städat här idag. Jag har ont i kroppen nu! Undra på att jag avskyr att städa!
När man blir ledbruten flera dagar efter... Jag har förmodligen tennisarmbåge, fast jag inte har spelat tennis i hela mitt liv... Kan ju bero på andra saker förstås. Men ont gör det, och det tar lång tid innan det går över, sägs det...

Magen kurrar...kanske man borde äta nåt?

kram

Åter.

Efter ett lätt psykbryt över det som är jobbigt i vårt liv just nu, så börjar jag komma tillbaks till normalitet igen...med hjälp av älsklingens kärlek och omsorg, underbart väder och lugn och ro.

Det känns hanterbart igen. Jag orkar. Vi orkar.

Morgonkaffe på altanen...kyligt om ryggen men varmt i pannan.
Fågellivet är öronbedövande...vyn över vattnet är ögonbedövande...
Han säger att han älskar mig, och jag får en kyss.
Jag besvarar...kyssen, kärleken...allt.

Litet vemod känns...i morgon ska vi resa igen. Lilltösens tid med oss är över för den här gången.
På tisdag ska hon vara i skolan igen, och det dröjer ett litet tag innan vi träffas nästa gång. Inte jättelänge, men ändå...

Vi vet vad som väntar oss. Som ett brev på posten kommer det. Det som vi bara ska strunta i...
Inte så lätt, men nödvändigt. Kanske man lär sig? Härdar sig...blir likgiltig?

kram

Askonsdag.

Jaha.
Aska har jag i spisen...men eldar inte mer nu. Det har blivit vår och värme.
Borde få hit sotaren också, så att allt är klart inför hösten..(Hu! Inte tänka på den nu...)

Påsken ska firas i lugn och fred.
Älsklingen och jag, och så lilltösen...och kanske mina stora ungar också...
Inget är direkt planerat så vi tar det som det kommer.
Skönast så!

Vi har kommit igång med vår lilla verksamhet också. Börjar få kunder och så...
Det känns väldigt bra! :)

Vädret är underbart för det mesta, och det vackra i naturen vaknar. Fåglar hörs ständigt, både dag och natt...de byter bara intensitet. Isen är borta och sjöfågel hörs ända in i mina drömmar.
Kvällarna är kyligt ljuvliga och stilla.
Älsklingen och jag står tysta på stranden och bara andas...

GLAD PÅSK!
kram

Inte alltid.

Det är inte alltid så kul att bo på en ö...när man ska härifrån t.ex...
och de har lovat 20 - 25 m/sek i stormbyar precis när man ska över havet...
Hm...
Tur att det inte tar alltför lång tid ändå...man orkar stå ut två timmar...men inte en sekund mer!

kram

Dimma.

Dis och dimma har präglat denna dag...och sen lite regn på det, så var det fullbordat.
La mig på sängen en stund mitt i dan', och somnade bort lite dimma från ögonen.
Älskingen sov bort en kvällsstund på soffan.
Får skylla på vädret...

Annars tar det musten ur en...det här andra...som vi helst inte vill prata om men som vi gör ändå.
Vill bara glömma och låta det rinna av.

Får vi se solen i morgon? Hoppas det! Skulle behöva få känna solvärmen i ansiktet...
Nya sommardäck är på gång. Dags att byta nu?
Vi startade hojen idag...den gick igång med hjälp av bilbatteri och startgas, trots underhållsladdning hela vintern...borde väl ha startat lättare kan jag tycka...
Nåja, sen fick den stå och brumma en stund...det går ju inte att köra på vägarna med allt grus som ligger kvar...det är förenat med livsfara liksom...
På västkusten har de sopat vägarna nu...och nästa vända dit blir det nog en tur med STORA hojen...älsklingens...Mmmmmm!
Bara vädret tillåter.

kram

Ibland undrar man...

Nu är jag så jävla fed-up på anklagelser, kontrollbehov och ren elakhet, så jag håller på och smäller av!!

Hur gör man?
Hur tacklar man såna attacker...om och om igen...?

Vi tror att tystnad är bästa sättet att bemöta det.
Inte ge näring åt sjuk-skaperna.

Men...vem tar hand om oss då?
Om alla kränkta känslor som trots allt kommer...fast vi vet att vi inte ska ta åt oss...
Hur gör man med sin oro för barnen?
Hur gör hon med dem? Hur har barnen det? Egentligen...?

Det här stjäl så otroligt mycket energi...och efter varje sånt här påhopp/anfall...vill jag bara sova!
Älsklingen har det än värre!
Det är mest han ...och hans barn...som det drabbar.
Men nu ger hon sig på mig också...
Det känns verkligt obehagligt...hon snokar och tar reda på saker om oss.
Beskyller oss för helt bisarra saker!

Människan behöver hjälp, det är helt klart!
Men...
Det kan ju vi inte göra något åt...
Vill inte ha något med henne att göra ÖHT!

Ja...
Det här är enda molnet på min rosa himmel just nu.
Det är stort och mörkt, men vi ska ta oss genom det!

Jag älskar dej, min älskling!
Vi kommer att fixa det här, även om det känns tungt nu.

kram