Vad har du för fel?

Vad är din sjukdom?
Vad är din diagnos?
Bitterhet KAN inte sitta i såhär länge.
Inte utan att du har något allvarligt fel i din hjärna...

Hur länge tar det?
Hur länge ska han straffas för att han inte älskar dig?
Hur länge ska du försöka styra hans liv fast ni slutade bo ihop för flera år sen?

Han vill inte ha med dig att göra!
Han äcklas av dig.
Han vill bara få träffa sina barn...ha en relation med dem...UTAN ditt styrande och ställande.

Det är oerhört kränkande att du påstår att han ska BE OM LOV för att få träffa sin dotter.
Det finns nu äntligen ett avtal om umgänge, och det första du gör är att försöka bryta mot det.
Du behöver inte göra någonting. Låt far och dotter själva sköta sin relation och sitt umgänge.
HAN följer avtal.
Du behöver inte oroa dig för den saken.
Men...du är livrädd nu...
Rädd för att förlora kontrollen...rädd för att andra har en egen vilja och snart kan bestämma själv hur de vill leva sitt liv.
Du hugger så fort det rör sig.
Du kan sluta med det nu...du sjuka lilla människa...

Inte allt...

...går som man tänkte...
Vi kom inte iväg idag, och blir hemma nån vecka till troligtvis.
Det är helt okej.

Det sitter stora troll på isen nedanför vårt hus.
De skriker och väsnas, flaxar och hoppar omkring...de hittar väl något att äta antar jag...för de dansar väl inte in våren ändå??
Havsörnarna...

kram

Slita asfalt

Nu ska vi ut och åka igen. Nya och gamla kunder väntar. Hoppas att alla kör som folk i morrn, och att vi klarar oss ända fram utan tråkigheter eller olyckor.
Hm...
Kanske dags att boka hotellrum...?
(Lite i senaste laget, hehe...)

kram

Hu!

Det var både kul och inte kul att få på sig nya brillorna.
Tösen tyckte jag såg yngre ut, och älsklingen såg på mig med ett nytt skimmer i ögonen... ;)
Men...
Progressiva...!
Nu är det tredje dagen jag kämpar på med ett ständigt närvarande molande i panna och bakhuvud...känner mig vindögd och som om jag har feber...
Kan inte förstå hur det här ska gå att vänja sig vid.
Ser jättebra på långt håll när jag får sitta still...t.ex i bilen eller så...
Men att gå i trappor...eller bergen för all del...blir nog en omöjlighet. Så fort jag sänker blicken utan att ha för avsikt att läsa något...så ser jag suddigt.
Funderar om jag sku måsta skaffa ett par till...som jag kan promenera med...(och ligga ner och se på tv med...)
Andra skaffar läsglasögon...jag får skaffa ute-glasögon! :))

Nu är våren här, sa älskingen.
Det plaskar och droppar ute, och all is kommer fram där man ska gå eller köra.
Vi måste ut och halka en sväng idag ändå...hoppas de har sandat vägarna!

kram

Teknik

Här sitter man med en sprillans ny ajfån...
Nu återstår att se hur länge det tar innan man klarar av den då...kanske jag redan idag kan ringa eller svara i den...men sen då??
Mina fingrar känns stora och klumpiga när man ska skriva på "tangentbordet"...
Älsklingen har också en Iphone, och han har stora händer och minst dubbelt så stora fingrar...och han verkar klara det fint...(????) Hur då, undrar jag...?
Nåja, det är väl en vanesak som allt annat nytt.

I övrigt har jag beställt nya glasögon idag.
Progressiva!
Hm...känner mig lite nervös (och mycket gammal)...
Hur ska DET gå då? Inte kunna ligga ner och titta på tv till exempel... :/
Det blir väl som med aj-fånen... :)) Man får vänja sig.

kram

Lördagkväll

För lite mer än två år sen och bakåt en tid, var en ledig lördagkväll lika med "ut"...
Dans, förhoppningsvis...lite vin möjligen...span på krogen...och innan kvällen var slut...: stor besvikelse.
Det fanns absolut ingen för mig...ändå var jag dit...ofta...i perioder.
Emellan orkade jag öht inte bry mig...men suget att gå ut blev för starkt, så sen for man iallafall...

Nu vet jag faktiskt inte hur länge sen det är, jag senast var ut...
Älsklingen och jag var ut en gång i början...sen en annan gång i ett sällskap...och sen en tredje gång bara han och jag. Ja då...det var väl kul.
Vi borde kanske gå ut oftare, men det är inte riktigt som det lockar liksom... :))
Vi äter ute när vi är på resor i arbetet, och det tröttnar man på. Så...att gå ut och äta är inget man längtar efter så mycket.
Vi sover på hotell en del också...i arbetet...så det är heller inget man tycker är så speciellt.
Men...
En resa...semester...till sol och värme...smäller nog högre än alla krogkvällar i världen!!

Idag har vi jobbat, och ska jobba mer...
Vi har även varit ut på en jobbig långpromenad i snöiga berg. Det var skönt, och lagom kallt. Soligt och glittrigt, så vi fick ordentligt med dagsljus i alla fall. Och motion. DET behövs!

kram

Två år sen.

Två år har gått sen jag såg in i min älskades ögon första gången...och fann kärleken!

Det är ju helt fantastiskt egentligen...
Två människor träffas helt osannolikt...och hittar kärleken i varandra direkt...vid första ögonkastet...

Hoppas på många många lyckliga år med min älskade!

kram