Vad är din sjukdom?
Vad är din diagnos?
Bitterhet KAN inte sitta i såhär länge.
Inte utan att du har något allvarligt fel i din hjärna...
Hur länge tar det?
Hur länge ska han straffas för att han inte älskar dig?
Hur länge ska du försöka styra hans liv fast ni slutade bo ihop för flera år sen?
Han vill inte ha med dig att göra!
Han äcklas av dig.
Han vill bara få träffa sina barn...ha en relation med dem...UTAN ditt styrande och ställande.
Det är oerhört kränkande att du påstår att han ska BE OM LOV för att få träffa sin dotter.
Det finns nu äntligen ett avtal om umgänge, och det första du gör är att försöka bryta mot det.
Du behöver inte göra någonting. Låt far och dotter själva sköta sin relation och sitt umgänge.
HAN följer avtal.
Du behöver inte oroa dig för den saken.
Men...du är livrädd nu...
Rädd för att förlora kontrollen...rädd för att andra har en egen vilja och snart kan bestämma själv hur de vill leva sitt liv.
Du hugger så fort det rör sig.
Du kan sluta med det nu...du sjuka lilla människa...
bitterhet, och behovet av att förstöra för, kan bli kroniskt :( Tro mig, jag har levt med det i över 6 år. Det mattas aldrig av, även om man skulle tro och hoppas det, inte ens en ny partner verkar göra saken bättre, snarare tvärtom :( Hoppas ni har bättre tur än jag. / Santha
SvaraRaderaNu är det än värre. På måndag morgon kommer det att ligga en anmälan hos socialmyndigheten på lokal ort i Sverige om barnmisshandel. Vi har en helt förjävlig lördagkväll...sittandes här på Åland och inget kunna göra. Man är så jävla maktlös mot dessa oerhörda sjukskaper.
RaderaAvundsjuka och missnöje över sitt eget liv kanske?! Verkligen jobbigt för er, och framför allt för flickan. Min sambos ex försöker också att ställa och styra, hon tror att hon har rätt att bestämma över honom fortfarande och allt gällande barnen. Han har kommit på en bra metod; att totalt ignorera henne och sedan sköta sin del av avtalet gällande barnen. Själv har jag helt brutit kontakten med mitt ex, och det är väldigt befriande.
SvaraRaderaJa, vi ignorerar så gott det går, och det har hjälpt massor mot alla påhopp och ofredande mail, telefonsamtal och sms. Nu är det andra saker, som umgänget och inför och efter umgängestillfällena som det blir hjärnsläpp för henne. Tyvärr har vi inte fått hjälp av tredje part i kontakten med mamman, vilket vi önskade för länge sen...men det finns inte resurser till det tydligen.
RaderaMan tycker att vilken frånskild mamma som helst skulle vara GLAD över barnens umgänge med sin far (i alla fall så länge det inte är fyllor och skitsnack och skuldbeläggande m.m.) och ta tillvara på stunderna man får av egentid när man har ett ex som TAR ANSVAR för relationer och umgänge med sina barn. Herregud, det allra bästa är ju om barnen har en så bra relation till pappan att de VILL umgås med honom, det ska man bara uppmuntra och inte försöka förstöra :( Själv har jag fått stödfamilj nu, vilket innebär att jag en gång i månaden har lite tid för mig själv och ett eget vuxenliv. Det är flera år sedan jag kunde planera att göra nåt på det sättet, så jag njuter nu. Och barnen trivs, DET är det bästa av allt - veta att de har det gott när de är borta hemifrån :) Hoppas verkligen människan begriper att hon skadar både sitt barn, sig själv och er, och att ni får det bättre. Jag har själv varit i den sitsen att jag suttit i telefon på långt avstånd och inget kunnat göra när jag hört barnens gråt och vuxnas fylleskrik i andra ändan, jag vet hur maktlös man känner sig, och hur hatisk man kan bli... :(
SvaraRaderaPå något sätt förväntar man sig av andra människor att de ska uppföra sig normalt...ha lite hut i kroppen...veta hur man beter sig etc...Här kommer alla sådana föreställningar på fall. INGET är normalt eller på något sätt acceptabelt. Jag fattar inte hur människan kan ha ett arbete och kollegor...men det verkar vara två helt skilda verkligheter för henne. Hon är två sorter...fasader. Jo, man vill henne verkligen inget gott. Fast hon är öht inte värd min uppmärksamhet heller.
Radera