Idag för 25 år sedan föddes min äldste son.
Klockan 11.30...alltså just nu, för 25 år sedan, fick jag honom i min famn...varm och fuktig.
Han skrek inte...bara ett lite gny. Det är jobbigt att födas, tror jag.
Minns att jag inte sov på en vecka efteråt...bara låg och beundrade världens vackraste barn.
De sa åt mig på BB-hemmet där vi låg innan hemgång, att nu tar vi ut honom till oss inatt, så att du får sova...
Tror ni jag sov??
Nä, bara slumrade och tänkte en massa fasansfulla tankar...tills jag gick och hämtade honom till mig igen.
Det var ju hos mig han skulle vara!
Väl hemma sen, sov jag varenda stund som var möjlig...dvs när sonen sov.
Första månaden blev ett virrvarr av amning, blöjor och sovande...innan det tillslut gick att få någon som helst rutin och ordning i vardagen.
Första barnet...stor omställning...enorm kärlek...
Nu är han vuxen, har ett eget liv med sin sambo och sina kissor... och ska väl själv ha barn så småningom...
Det är först då man riktigt fattar!
Det är då man blir medlem i "klubben"... Aha...det är SÅHÄR man känner för sina barn... Det är det HÄR det handlar om...
kram
Naw! :) Ja jag minns!!! 22 år på söndag. Man var vettskrämd och lycklig om vartannat. Man fattade väl inte riktigt, man bara gick och mantrade: Jag har fått ett barn, jag är mamma nu, jag har fått ett barn jag... Efter tredje barnet blev jag lite överaktiv. Jag gjorde 15 meter stenmur.
SvaraRaderaVettskrämd ja! Och hur kunde de vara så oansvariga på BB och bara släppa iväg MIG hem med en BEBIS?? Fast å andra sidan, så var det ju bara så att ingen skulle ens försöka få oss att stanna kvar heller...Jag blev en tigrinna! :)) Stenmur?? Det var...annorlunda. *skrattar*
SvaraRaderaVilken magi! Och jag minns också. 22 år 27.11 kl mitt i dygnsskiftningen föddes vår andra son. Jag låg också vaken och tittade och ville ha honom hos mig. Vi åkte hem på tredje dagen. Jag med blodvärdet under 10, (9) (dåvarande mätning). Tänk att vi tre bloggare har novemberbarn och att alla är pojkar.
SvaraRaderaLycka till med firandet!
Tack Eivor! :)) Jo, det är nog magi!
SvaraRadera