Av förekommen anledning

Här kommer en kärleksförklaring till min älskade:

Mitt hjärta, min lycka, min kärlek!
Jag är så glad och tacksam att vi äntligen träffades...som av en slump...eller ödet om man så vill.

Du är omtänksam. Jag behöver aldrig bära tungt, du ser alltid till att gå närmast trafiken om vi är på vägen så att jag inte ska bli påkörd eller skadad, du öppnar bildörren åt mig, låter mig gå först genom andra dörrar, du kommer med kaffe på sängen titt som tätt om du stigit upp före mig för du vet att jag behöver det, du har tagit över potatis-skalandet helt...inte för att du älskar att skala potatis...men för att du vet att jag avskyr det, du hjälper mig med allt utan att jag behöver be om det, du kör alltid kundvagnen och packar in och ur bilen samt bär in i köket...vi hjälps åt att packa upp, "-men det kan jag göra" är en ofta använd fras av dig...du är omtänksam i allt vad gäller mina barn, syskon och mor o far...och andra som vi träffar. Listan här kan göras hur lång som helst.

Du är kärleksfull. Du talar om för mig hur mycket du älskar mig flera gånger varje dag/kväll/natt/morgon, du håller om mig, tar i mig, smeker mig, kysser mig så fort tillfälle ges eller om du bara passerar förbi, du älskar allt hos mig. Du lägger din hand i min korsrygg när vi förflyttar oss i en butik eller liknande, för att styra mig i harmoni med dig själv. (Svårt att förklara, men jag älskar känslan av den stora varma handen!) Hur risig och sunkig jag än känner mig så är jag alltid underbar för dig. Vi älskar ofta och nära. Du vill vara nyrakad och dofta gott för mig, men jag älskar dig svettig och skitig också. :)) Du är så mån om att jag ska ha det bra, och jag känner mig verkligen kvinnlig och jämlik tillsammans med dig!

Du bjuder på dig själv. Du är knasig och knäpp, fjantar dig och har barnasinnet intakt...och jag älskar det! Du har världens sämsta lokalsinne och vi skrattar gott åt dina försök att hitta rätt, men det är väl någon mening med att jag oftast hittar, och har ett väl utvecklat lokalsinne...som kompensation kanske. Vi hör ihop, så är det bara!

Du blir arg på orättvisor. Du vet hur man gör och hur man formulerar sig. Du är van att få folk att lyssna. Du lyfter människor och berömmer de som förtjänar det...dvs de allra flesta. Det är inte en tillfällighet att mina barn vänder sig till dig när de undrar något...nästan vad som helst. Du har en otrolig utstrålning, en aura av vänlighet, kunnighet, humor och du är sexig!

Du är otroligt praktisk. Du snickrar, meckar bilar och motorcyklar (allt som har en motor) och cyklar, målar och tapetserar, fixar mat, diskar, kan tvätta och städa, sy gardiner, köra båt, du kan dansa :)), ja jag tror inte det finns något som du inte kan. ;)
Du är även en hejare på datorer och det är ju tur med det arbete vi har. :))

Du är lättrörd och kan gråta med mig. Du tröstar om jag är ledsen (vilket jag väldigt sällan är nu för tiden). Du är bara mer manlig för detta. Du är faktiskt den manligaste man jag någonsin har träffat!
Du är dessutom lång med breda axlar och jag tycker du är så vacker!!!
Jag tycker vi har det underbart tillsammans. Vi har bördor att bära, javisst...men vi gör det tillsammans och det finns inte ens i tanken att låta den ena eller andra ta någon "smäll" ensam...vi gör det ihop i så fall.
Du saknar mig om jag åker till frissan själv. :)) Jag saknar dig på samma sätt!
Att vi respekterar varandra känns bara som en onödig upplysning här...det är givet liksom.

Om två månader är det två år sedan vi träffades och blev tillsammans...för vi blev ihop direkt.
Vi hör ihop, vi är beroende av varandra, vi kan inte vara ifrån...det är skönt! Det blir aldrig kvävande.
Jag är helt säker på att jag träffat den STORA kärleken i dig! Nu bygger vi vårt hem tillsammans, och det tar lite tid...men vi har väl inte så bråttom. Vi har ju varandra och det är det som är viktigast av allt.

JAG ÄLSKAR DIG!

kram