tisdag 8 november 2011

Vågar man?

Undrar om man vågar sig på ett kors i taket??

Vi lämnade tösen på söndageftermiddagen.
Ännu har det inte kommit något argt sms, mail eller annat påhopp. Är det för tidigt att jubla?

Fick många små kommentarer av bekräftelse av den lilla när hon var här. Om både det ena och det andra... Hur gott det är att vara här...hur fort dagarna går...vill inte åka hem till mamma...hur JAG inte håller på och hönsar med henne (och det var bra, sa hon), utan ser henne för den stora tjej hon är nu...
Det känns gott i hjärtat!
Hon meddelade dessutom att hon tycker hon är alldeles för lite tid med oss, vilket jag kan förstå...det blev ju så efter pappans flytt hit...och jag är osäker på om vi kan göra så mycket mer åt det än vad vi redan gör.
Vi kan inte ha två boenden. Det har vi konstaterat redan. Kostar för mycket...både pengar och slit med körningar och vår mentala hälsa...Det senare pga mamman.
Vi har ett mycket lugnare och mer harmoniskt liv nu...sen vi kom bort från hennes närhet och möjlighet att trakassera oss som hon gjorde då.
Det är lättare att hantera det som ändå kommer nu och då...i.o.m avståndet till henne.

Vår önskan är ju att tösen kommer och bor på heltid med oss...om än jag tror att det kan bli svårt att genomföra den dagen hon säger att hon vill det. Även det pga mamman.

Nu vill jag gå ut i hösten och bränna lite kalorier och insupa syrerik havs/skogs-luft!

kram

5 kommentarer:

  1. Jag hoppas det löser sig till det bästa för er alla!

    SvaraRadera
  2. Det gäller att ligga lågt antar jag, kanske det kan lösa sig på något vis. Allt gott till er!

    SvaraRadera
  3. Ja, det löser sig lite hela tiden, iom att barnen växer och bestämmer mer och mer själva. Ligga lågt, ja...hehe...vi är HELT onåbara vad gäller arga sms/mail...vi struntar helt enkelt i dem. Ligga lågt får vi även göra vad gäller var tösen ska bo...hon avgör själv när den tiden kommer. Vi gissar att det kommer bli en rejäl brytning med mamman så småningom...och då finns stora famnen här.

    SvaraRadera
  4. det är gott att barn får välja själva när de blir lite större, men så sorgligt om det ska behövas stora brytningar! Barn behöver, och vill innerst inne (oavsett hur illa det varit) ha kontakt med och vara viktiga för bägge sina föräldrar. Det borde kunna finnas två stora varma famnar för varje skilsmässobarn. Och den där terrorn är fruktansvärd, varför inte låta den andra vara ifred liksom? Hur orkar man kontakta ringa messa maila (kommentera) och jaga för att kasta sin bitterhet och anklagelser på? Uscha, vet hur ni har det, var glada att ni är två som kan stötta varandra! Kram

    SvaraRadera
  5. Kram tebax, Santha! :))

    SvaraRadera