måndag 5 november 2012

Mina Missor.

Detta är mina siamesflickor.
De kom för snart ett år sen som omplaceringskatter till oss, och de ger oss glada skratt varje dag med sina upptåg, och de ger gosig närhet som alla borde få uppleva.





Det fattas något i ett hus utan katt...

kram

8 kommentarer:

  1. Katt kanske? Skämt åsido... De ser fantastiska ut... Förnäma på något vis:)

    SvaraRadera
  2. Det är inte som att ha "vanlig" katt...(hade två "bondfrassar" för 100 år sen), och Oooohjaaaah...de är förnäma, nyfikna och vill vara med där det händer och är väldiga personligheter. :))

    SvaraRadera
  3. Ett hus är inte ett hem utan en katt :)
    Sötisarna förgyller ert :)

    SvaraRadera
  4. vi har haft kattor. När Batuldan var mycket liten utvecklade hon allvarlig allergi mot kattorna och vi blev tvungna att omplacera den ena och avliva den andra som tyvärr inte lät sig omplaceras trots ihärdiga försök :( Vi har nog ändå bott i ett hem sedan dess. I vårt hus sitter "hemlikheten" i andra saker. Men visst kan husdjur förgylla tillvaron.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl klart att ni bor i ett hem. Jag gör ju som du själv, skriver om MINA tankar och upplevelser.;)Har också allergi i huset och varit utan kisse i 18 år...men dessa två damer funkar fint! Inte fattades det något dessvärre i huset tiden utan katt, men min längtan blev svår nu på senaste tiden, och det skulle nog kännas hemskt tomt utan dem nu.

      Radera
  5. Vilka skönheter :)

    SvaraRadera
  6. Åh, såå fina de är! Ja, det fattas verkligen något i ett hem utan katt:-(. Jag har själv haft 5 st genom åren, men ingen just nu. Längtar!!

    SvaraRadera