Haft en lång natt...tankar har farit och drömmarna har varit oroliga.
Benen har också varit rastlösa och stört mig.
När det händer en tragedi i ens närhet...men inte heller alltför nära...så kommer tankarna.
Vågar inte tänka.
Tänker lite runtomkring...slår bort om de blir för påträngande...försöker tänka på annat...
Sen vips är man där igen och tänker.
Det leder inte till någon lösning...Det som har hänt...har hänt.
Jag hade inte kunnat förhindra.
Kanske det är därför man fastnar i sina tankar...för att det inte finns någon lösning...
En promenad i det fina vädret lättade lite.
Vad underbart att se solen igen...och glittret!
Solen värmer! Den gjorde mig svettig på ryggen, och bländade mig på tillbakavägen.
Den kommer högre upp på himlen och dagarna blir längre.
Snart...
Fågelkvitter, porlande smältvatten, näsan blir fräknig, snön blir mjuk och vattnig och rinner sakta bort...göder jorden så att det kan börja växa igen...
Snart...
kram
Detta låter oroande! När man hör om något tragiskt, fast man inte är "mitt i" så kan man känna sig nästan fysiskt sjuk.
SvaraRaderaHur är det då när man är drabbad?
Ibland ser man, ofta på Aft.bl. att någon vunnit, då brukar man tänka:
Om det skulle hända mig!
Kanske det är bäst att hålla sig lite så där i mitten när ödet svänger som värst.
Lite lagom sorger och lycka... pö om pö.
Ja, jag vill/vågar inte tänka på hur de mår, som var närmast. De har drabbats av det värsta som kan hända. Man kan bara ana...vill inte veta...vill absolut inte ha deras erfarenhet.
RaderaDet är så sorgligt när sådant händer.
SvaraRaderaKänns så onödigt och meningslöst :(
Ja, det är hur sorgligt som helst! :/
Raderakram
SvaraRaderaTack. Kram tebax.
Radera