måndag 4 juni 2012

Jag bara måste!

Detta är ett utdrag ur senaste mailet från helvetes-exet...med stavfel och allt...
I verkligheten förblev det obesvarat...man sänker sig inte till den nivån helt enkelt.
Jag ska försöka svara här...för jag måste få ur mig vissa saker...är man bajsnödig, ska man bajsa...


"Du ljuger, detta säger hon inte alls! Jag fattar inte varför du håller på så här. Du lyttar härifrån, har aldrig förut tagit hänsyn till barnens lov. Nu gör du det bara för att försöka såra mig. Du vet att jag valt att vara lärare för att ha mina lov med barnen, och detta vill du sabotera. Du har haft hela året på dig att vara med henne på dina "spontanumgängen" men ska prompt göra detta nu, när det är min tid med henne."

Mening 1, "Du ljuger..." Nej, tvärtom...det är så sant så det svider. Meddelandekonversationen finns sparad, och allt tösen skrev finns där... Bevis alltså.

Mening 2, "Jag fattar..." Håller på? Det enda han vill är att få träffa sin dotter... Det kan du inte acceptera...inte heller att han är viktig för henne. Dessutom var det HON som önskade byta planerad helg!

Mening 3, "Du *lyttar härifrån..."(antar att det ska stå "flyttar"). Ja, han har flyttat, för han fann kärleken...men han har fortfarande rätt att träffa sina barn! Du får helt enkelt acceptera det en gång för alla. Hänsyn till barnens lov??? Jag vet inte vad du pratar om...snurrigt värre!

Mening 4, "Nu gör du..." Såra dig?? Tror du att han skulle lägga ner en enda sekund på att försöka SÅRA dej?? Du betyder ingenting för honom...dina känslor ännu mindre. Han vill inte ha med dig att göra alls...  Såra dig?? Nä du...nu har du alldeles för höga tankar om din egen betydelse! Så jävla egotrippad du är!

Mening 5, "Du vet att..." Du valde att bli lärare långt innan barnen ens var påtänkta...innan du ens träffade deras pappa... Om du tror att du ensam ska få råda och bestämma om barnens lov och tider, så borde du tänkt på detta innan du skaffade barn med en levande man. Provrörsbefruktning kanske hade varit något för dig? Nu är det inte så, och pappan har rätt att träffa sina barn...och barnen har rätt att träffa sin pappa! Kallar du detta att sabotera så är du dum i hela huvudet! Ni är två föräldrar...och det ska vara rättvist med lov och umgängesdagar, så det så!

Mening 6, "Du har haft..." Ja, hela våren har vi försökt...vid fem olika tillfällen...att få träffa tösen. En enda gång har det lyckats att få umgås med henne en vanlig helg...där du inte hade fler motargument att komma med... Alla andra tillfällen har du på olika sätt saboterat för oss och tösen!  Shame on you!
Din tid??? Flickan önskade själv BYTA helg...alltså skulle du få en helg ISTÄLLET...så...du missar inget liksom... 

Skulle jag veta att hon lyssnade och tog till sig, så skulle jag skicka brevet till henne...men det är helt meningslöst, och har varit det hela tiden. Snart tre år har gått...och det har inte ändrat det minsta.
Jo...mailen innehåller inte längre "kuk" och "knulla"...men det är väl den enda förändringen...
*suckar*

4 kommentarer:

  1. "Det slirar duktigt" för´na... som vi brukar säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo...det gör det. Ville bara visa vad vi har att göra med liksom. :)

      Radera
  2. Hon borde vara tacksam över att få egen tid och att pappan vill träffa sin dotter! Skulle hon önska att det var tvärtom?? Sedan skulle hon behöva nån form av terapi för att ösa ur sig, och bespara er det!! Jag vet själv hur överjävligt det är att vara i en sådan här konflikt, men nu är det över för min del och allt flyter på bra. Min sambos ex krånglar ibland, men inte så som ni har det. Jag kan bara åter säga att jag tror att det lugnar sig med tiden, inte orkar hon hålla på såhär.Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon skulle behöva inse att hon behöver hjälp. Man måste tillstå att man HAR problem, innan man kan göra något åt det. Det sorgliga är ju att hon ALDRIG har/gör/säger fel. Hon är den som har rätt och är normal. Hon är den som blir trakasserad. Spegling alltså... När man läser mailen som kommer på rad, ser man tydligt att hon är duktigt osund i huvudet, om man säger så... Vår verklighet stämmer aldrig överens med hennes. Aldrig. Vi kan inte göra mer än vad vi gör, utan att blanda in tingsrättan och föra en jobbig process...men det är nog dit vi är på väg. Tack för ert stöd! kram

      Radera