Vissa saker kan göra en uppgiven. Man drar en djup suck, och undrar om man bara ska skita i det...eller om man hittar kraften att fortsätta strida...
Besvikelse och ledsenhet är inga bra drivkrafter...men ska man behöva bli heligt förbannad varje gång, bara för att orka hävda sin rätt?
Min kram går till älsklingen idag.
Är det hans ex som håller på igen??
SvaraRaderaTyp... :/ Planer som han och tösen gör upp, och som inte skulle störa någon/något annat, falerar alltid på att HON sätter motkrav, utpressar eller på annat sätt dödar glädjen för far och dotter... Han är inte vatten värd och tösen blir ledsen och orkar inte bråka med mamman... Jag blir så förtvivlat sorgsen av att se min älskade kämpa i motvind hela tiden. Hur många gånger har jag inte önskat denna förfärliga människa all världens olycka...eller t.om död (ursäkta)... Det skulle bli lättare att andas utan henne liksom... (Jag är ju bara människa, jag med)
Radera