Nu har lilltösen fått sig en massa hot/böner/dåligt samvete-påtryckningar...
Vet inte längre om hon vill flytta till pappa.
Nåja.
Det kommer att svänga hit o dit fler gånger, tror jag...
Vi får väl ta det med ro, och inte ta ut någon glädje i förskott i fortsättningen.
Mamman har ju alla trumfkort på hand, kompisar, skolan, hur hon själv skulle ta det om tösen flyttade...
Skulle inte förvåna mig ett dugg om hon hotade med att försvinna från jorden om flickan lämnar henne. Det är liksom henne i ett nötskal...kan gå över lik för att få som hon vill.
Detta tar upp så mycket av vår vardag nu, och jag är så himla less på det!
Hoppas verkligen att vi kan få lugn och ro snart.
Jag fick världens underbaraste man...men han har en del i bagaget som jag helst skulle slippa!
Egoistiskt?
Möjligen, men såna är tankarna just nu. Kanske jag en dag känner att detta aber är bara ett litet litet sandkorn på vår kärleks strand...
kram
Nej, inte alls egoistiskt! "Bagaget" ska inte behöva inkräkta på ditt liv! Jag har lärt mig att vara just egoistisk, och göra saker för MIN EGEN skull. Man väljer det liv man vill ha, och sedan får man försöka bortse från saker som stör...även om det inte alltid är så lätt!
SvaraRaderaHelt rätt, jag känner ju att det inte borde vara min sak, mitt bekymmer...men det genomsyrar allt just nu. Jag vet inte om det beror på att älsklingen och jag är så nära...jobbar ihop...bor ihop...lever dag och natt ihop...Svårt att inte ta del i varandras lyckor och olyckor. Kanske jag borde bli bättre på att behöva egentid/ensamtid...samtidigt känner jag ju inget behov av det. Nå, det kommer att ordna sig och lugna ner sig, (tills nästa gång..),man får passa på mellan varven.
Radera