Blir så totalt utschasad och matt i hela kroppen.
Vill bara sova.
Det här är inget för mig, det är ju helt klart... Att vara arg, ledsen och upprörd tar så hårt på mina stackars nerver, tror jag...
Psykiskt utmattad.
Det blir värre för var gång känns det som...
Samtidigt kan jag inte bara låta det passera...det är ju min älskling det handlar om...och även jag får mig nån känga nu och då...
Vet bara inte hur jag ska göra.
Är så innerligt tacksam att mitt eget ex bär sig åt som folk, och att vi kan prata och t.om umgås emellanåt. Inget konstigt där alltså. Som motvikt är det himla skönt.
Älsklingens barn ser ju också det när de är här, och fattar nog hur j*kla onormalt deras mamma beter sig.
Det är nog väldigt nyttigt att se hurdan relation jag och älsklingen har med mitt ex, och hur vi samarbetar om barnen.
Nej, nu ska jag nog bara gå och dö en stund...
kram
Kapitulera (en stund innan du tar ny fart) i en backe av vitsippor och gullvivor.
SvaraRaderaBorde ge kraft.
Hur länge har ni haft det såhär?? Hur längesedan gick de isär? Det mesta brukar ju lugna ner sig med tiden. Det gjorde i alla fall jag, och jag var galet arg vid min skilsmässa! Och nu tycks även min sambos ex lugnat ner sig.
SvaraRaderaHoppas innerligt att det lugnar sig för er del också. Det är tärande...
Ja du...de separerade för snart tre år sen...och jag har varit med i knappt 2,5 år...och hela tiden på detta vis. I början mer, eftersom vi hade hans barn varannan vecka och pendlade mellan västkusten och Åland...på senare tid är det koncentrerat kring tiden för umgänge, vilket inte kan ske så fruktansvärt ofta pga skola och sånt. Nu stundar ett kristihimmelsfärds-lov, och då ska vi ha tösen...och då...som ett brev på posten börjas det igen sådär intensivt... Annars är det mer sporadiskt.
Radera