måndag 28 maj 2012

Liten seger

Gick FÖRBI jordgubbswienerbröden i butiken idag!
Blev riktigt stolt över mig själv.
Den känslan höll i sig tills den erbarmeliga middagen bestående av stekt korv med makaroner serverades... *suck*
Nå, inhandlade proteinyoghurt också...och den ska bli trevlig att provsmaka!

kram

tisdag 22 maj 2012

Se solen!

Idag känns det nästan sommar ute. På rätt sida huset då alltså...
Har legat ute och solat ett varv...och blir lika trött och slö efteråt som på sommaren. :))
Samtidigt har jag tvättat och bäddat rent.
Det är en av livets små njutningar...att lägga sig nyduschad i renbäddad säng!

kram

måndag 21 maj 2012

Som vanligt

Nu är allt som vanligt igen.
Barnen är på väg hem till mamman med tåg... och onödiga mail/sms har börjat fylla inkorgen igen.
Tänk att det ska behöva vara så svårt att bete sig som en vuxen människa och att kommunicera moget och utan påhopp och gliringar... *suck*

Älsklingen och jag har tagit en kortare promenad i skogen...(det kom regndroppar så vi gick inte så långt hemifrån)
Vi sa att det får väl duga som en startpromenad efter många dagars stillavarande. Eller...stilla och stilla, men i alla fall utan långpromenader.
Har ätit åt h-vete fel igen...Det är väl själva den att det ska behöva vara så lätt att halka in på kakor, vin och fel mat bara för att det är helg och födelsedag osv...
Nåja...bara att ta nya tag!

I övrigt så vilar jag idag.
Borde kanske både tvätta och städa, men jag känner varken lust eller ork till det.
Det springer ingenstans och jag kan ta det när jag vill... (förmodligen i morrn... )
Nu ska jag lägga mig på sängen och fundera ut vad vi ska ha till mat. :))

kram

torsdag 17 maj 2012

Gott!

Nu är vi tillsammans. Det känns bara gott.
Älsklingen är sitt gamla vanliga lekfulla jag. Det bara spritter i honom... ;)
Igår kväll när vi kom hem kröp tösen upp i famnen på honom i soffan, när vi åt lite nattamat.
Det syntes och märktes på bägge hur mycket de hade längtat!
Nu ska vi bara gotta oss i detta, och hoppas att telefonen är tyst...
(fick förresten kaffe på sängen...av lilltösen...i morse!!! :)) )

kram

onsdag 16 maj 2012

Äntligen!

Nu är barnen på väg hit med tåg.
Det lyckades till slut, men vi vågade inget hoppas förrän de var på väg...och det är de nu alltså!
Ikväll ska vi möta dem vid båten, och sen ha det lugnt och skönt några dagar...med avstängda telefoner!

kram

tisdag 15 maj 2012

Parodin fortsätter

Mail på mail fortsätter att komma. Vissa besvaras, andra inte.
Jag önskar av hela mitt hjärta att detta ska upphöra och att vi får lugn och ro.
Min älskling har gjort sitt val, och vill inte ha någon kontakt med sitt ex. Detta kan hon inte acceptera/respektera och det kan bara räknas som ofredande, vilket är straffbart.

Efter det här umgänget (om det blir något av alls, det är vi fortfarande inte säkra på), så hoppas jag att vi kan ignorera henne och helt låta bli att befatta oss med hennes mail, sms eller telefonsamtal.
Hon kräver fortfarande att få MITT telefonnummer för att kunna ställa sina "frågor" till någon "vettig människa" som kan svara henne...
Det kommer inte att hända!
Om jag börjar prata med henne lär jag ju aldrig slippa henne sen. Då är jag fast...
Nej...jag säger bara: GLÖM DET!
(Hon är tydligen inte smart nog att kolla på nätet, för där hittar man mitt nummer enkelt och lätt...och jag hoppas innerligt att hon förblir så dum.)


Det blåser POLLEN!
Känns tjockt i både näsa och ögon...t.om i bröstet tätar det till tycker jag.
Idag är det god temperatur ute, men så måste det nödvändigt blåsa...så att det kyler och "pollar" sig...
Trotsade en stund och satt i solen...men inte så länge.
Längtar efter sommaren!

kram


söndag 13 maj 2012

Sofftvätt o kloklipp

Klädseln till soffa och divan ska tvättas...och bli torrt igen, hehe...
Tack Ikea för den smarta detaljen tvättbar klädsel! Vitt ska bli vitt igen, och inte grådaskigt... :))

Vidare ska jag försöka klippa klorna på den andra kissen...den första gjorde jag igår när hon sov. :))
Det blir ingen lätt uppgift, det vet jag av tidigare erfarenhet, men eftersom de är innekatter så behövs det!

Det tredje jag ska klara av idag är DEKLARATIONEN... :/ Men det brukar inte vara några svårigheter.

För det fjärde behöver jag sitta i solen en stund...så inte fräknarna bleknar bort igen...

Dessutom firar vi ju morsdag idag, här på Åland...och jag får middagsgäster.
Hm...ska det inte vara tvärtom? Att JAG blir bjuden på middag?? :))
Nå...jag får väl framföra en önskan till mina barn...de börjar bli så stora nu att de skulle kunna fixa ett restaurangbesök åt sin mor...kanske till nästa år.
Nej, det är inget krav, hehe...jag är nöjd att träffa dem och se att de mår bra!

Ha en fin söndag!
kram

fredag 11 maj 2012

Brännbart?

Jag förstår nu att många pappor ger upp...när det gäller att träffa sina barn.
Fy fan vad vi kvinnor kan vara nedriga!
Jag har ju forskat mycket kring detta på internet och läst många versioner...och det är inte så att papporna skiter i sina barn, som det så ofta hörs gällande...utan de orkar inte!
Det är svårt att värja sig mot den utstuderade jävlighet som många mammor har mot sina ex.
Det genomsyrar hela deras tillvaro, och i sorgen över att inte få träffa barnet/barnen så ofta som innan förhållandet tar slut, så lägger detta bara skuld på bördan.
Mamman försöker detaljstyra pappans liv och hans relation med barnen...och man måste vara urstark för att orka hålla kvar någon sorts föräldraroll i det här...pappan blir ofta förminskad till en liten skit, och ska inte ha något att säga till om...
Kvinnor måste kunna skilja på detta med en före detta partner och pappan till barnen. Två olika fack alltså.
Av kärlek till barnet bör mamman göra allt som står i hennes makt för att hjälpa umgänge med barnens far.
Inte tvärtom.

Jag vet naturligtvis att det finns undantag och de flesta före-detta-relationer funkar någorlunda bra eller helt utan problem.
Men jag menar att det är inte alltid så att papporna skiter i sina barn...han orkar helt enkelt inte med allt bråk kring detta och ger upp...och får förmodligen ett lugnare liv...trots avsaknad av kontakten med sina barn.
Här står jag på pappornas sida!

kram

torsdag 10 maj 2012

Komedi?

Alltså ibland undrar man mer än ibland.
Nu kan skrället inte läsa mail som skickats (helt plötsligt)...
Alltså vet hon ingenting längre. (minns alltså inte sina frågor och svaren hon fick)
Nu ska det börja om från början igen...eller?

Om man är så snurrig att man inte vet vad man skriver under för avtal, inte minns vad man sagt, inte minns svar på frågor, eller överhuvutaget inte är läskunnig (trots att man arbetar som gymnasielärare)...är man då alls kapabel att ha vårdnaden om en tolvåring????????????????????????????

Jag anser ju inte det!

onsdag 9 maj 2012

Efter sju...

...sorger och åtta bedrövelser...verkar det nu som om mamman gett med sig och vi kan följa våra ursprungliga planer.
Varför denna känslomässiga berg-och-dalbana för oss och för tösen varje gång?
Varför inte bara gilla läget, att pappan ska umgås med sin dotter.
Det är alla barns rätt och föräldrars skyldighet...
Det är verkligen inget konstigt med det.
Inget man hela tiden måste försöka sabba eller vilkora.
Ändå ska det behöva vara så varje gång...vid varje umgängestillfälle...???
Hur sjukt är inte det?
Efter samtal med skola, familjerätt och tingsrätt fick hon ge sig. Varför ska detta behövas varje gång?
Hon säger att hon aldrig varit emot att pappan träffar sin dotter...( jo tjena!), men detta ska då alltid ske enligt hennes vilkor, efter utpressning av olika slag, på tider som passar henne, (trots ett mycket välskrivet avtal), och sen ska det bråkas om alla små ting som tänkas kan...
Det dras upp i långbänk allt som hänt i deras äktenskap, hur dålig far han är, hur fel han gör/gjort/kommer att göra, att han flyttade till mig, att han ens finns till...typ.
Hon tröttnar aldrig!
Never ending story liksom...

Att sen tösen ska behöva vara med om detta varje gång hon ska träffa sin pappa är horribelt!
Det kommer väl till slut att göra att hon inte orkar...och säger nej till att träffa honom...?
Jag vet att allt detta ligger mamman i fatet den dag pappan söker om ensam vårdnad...men det är så himla jobbigt när det pågår.
Jaja...
Om tösen sen flyttar hit...det är väl DÅ det verkliga helvetet börjar, kan jag tro...
Nej, jag ska inte ta ut dåligheter i förskott...men det är svårt att tro att det skulle bli annorlunda.

kram


tisdag 8 maj 2012

Hur ska jag göra?

Nu vet jag inte hur jag ska göra eller hur jag ska förhålla mig.
Jag vill inte ställas inför sånahär val.
Min egen tösabit fyller 21 snart, och det var under dessa dagar lilltösen skulle kommit hit...men...
Nu har surkonan ställt krav och ultimatum, dvs utpressning för att älsklingen ska kunna få hit henne och utöva sin lagliga rätt till umgänge.
Alltså...det kan bli så att vi måste åka DIT för att få umgänge, bo hos bekanta under lovet, för att hinna träffa tösen.
Vad ska jag göra?
Förra året var vi inte heller hemma när min dotter fyllde jämnt, för då var det hans tur att ha barnen och vi befann oss därför på västkusten.
Ska HENNES j*vla nycker och utspel drabba MIG och min relation med MINA barn också???????

Jag blir snart sinnessjuk tror jag...

(Det senaste nu är att mamman efter alla mail (ca 20 stycken) tycker att hon kan gå med på umgänget bara pappan ber snällt...) *suckar väldigt tungt*

Ramlar ihop

Blir så totalt utschasad och matt i hela kroppen.
Vill bara sova.
Det här är inget för mig, det är ju helt klart... Att vara arg, ledsen och upprörd tar så hårt på mina stackars nerver, tror jag...
Psykiskt utmattad.
Det blir värre för var gång känns det som...
Samtidigt kan jag inte bara låta det passera...det är ju min älskling det handlar om...och även jag får mig nån känga nu och då...
Vet bara inte hur jag ska göra.

Är så innerligt tacksam att mitt eget ex bär sig åt som folk, och att vi kan prata och t.om umgås emellanåt. Inget konstigt där alltså. Som motvikt är det himla skönt.
Älsklingens barn ser ju också det när de är här, och fattar nog hur j*kla onormalt deras mamma beter sig.
Det är nog väldigt nyttigt att se hurdan relation jag och älsklingen har med mitt ex, och hur vi samarbetar om barnen.

Nej, nu ska jag nog bara gå och dö en stund...

kram

Uuuhhhh!

J*vla F*tt-K*rring!!!
Hittar inget bättre ord just nu...kan dock passa in alla mina fulaste ramsor på denna äckelmänniska!
Jag är så arg så jag kokar!
Vet att det inte blir bättre av det alls, men skulle behöva pysa ut någonstans, och då blir det väl lämpligast här, i en anonym blogg.
Måste komma på nåt bra sätt att klämma åt detta j*velskap till kvinna.
Hon är nu på god väg att förstöra barn nummer tre...
Akta dig du! Jag säger bara...titta dig noga bakom axeln...bäst det är kanske det står något otäckt där...
Jag vet var din postlåda bor!!

Man kan hålla sig för skratt.

Here we go again...
Nu börjar det dra ihop sig till umgänge med lilltösen igen...och precis som vanligt och precis som förväntat kommer det ett gäng antydningar om fel och brister, pikar, krav om en massa avbokningar som pappan ska göra för tösen eftersom mamman har bokat in aktiviteter på pappans umgängesdagar (vilka är tydligt uppställda i avtal), samt en harang om packning och diverse annat helt totalt onödigt.

Det är det här vi behöver en tredje part till.
En som kan sålla ut fakta innan mail skickas vidare. Så vi/älsklingen ska slippa förhålla sig till detta hela tiden.

lördag 5 maj 2012

Datanoob

Så korkad och värdelös jag känner mig när datorn inte vill som jag vill...eller rättare: när jag inte fattar hur man ska göra...
Blir frustrerad (läs skitförbannad och gråtfärdig)...och sitter och gormar på alla jävla datorer och allt jävla skit de hittar på så att man ska känna att man ÄR en jubelidiot.
Då...
Då kommer älsklingen och undrar: -får jag försöka?
Varsågod! Men jag har faktiskt försökt med det och det och detta och det fungerar inte...(det sista sägs med bruten stämma)
Efter..hm...ja, typ två sekunder har han löst problemet, (vilket egentligen inte alls var något problem utan det var jag som var för dum helt enkelt)...och jag känner mig ännu mer korkad och värdelös...
Fast jag borde vara glad och tacksam...
Och DET är ju korkat på RIKTIGT!!!

kram

torsdag 3 maj 2012

Bra dag idag!

Idag har jag ätit rätt och bra...än så länge...
Men jag har planerat mitt kvällsmål redan, ifall jag blir sugen. (Ett bra kvällsmål!)
2 x 20 minuter på crosstrainern samt några "plankor".
Borde verkligen gå ut i det vackra vädret, men det är så väldigt motigt just nu...att ge sig iväg...
Dumma mig!
Som vet hur gott det gör och hur bra jag mår av berg och natur... *suckar*
Men jag tror inte att jag tänker ha dåligt samvete för det ändå.
Så det så!

kram

Inget nytt

Egentligen inget nytt under solen än.
Vi väntar.
Älsklingen jobbar hårt för att få saker klara, som sedan kan faktureras... (Det är viktigt! :))
Samtidigt väntar vi...på något gott såklart, men inte för länge hoppas jag.
Jag vill fortfarande bli smal och lättare...t.om vältränad kanske.
Det är hårt och jobbigt såhär i början. Ger upp hela tiden, så får man börja om på nytt igen...
Tar nya tag varje dag liksom...

Efter några vackra dagar (lite kyligt ännu...), så har jag fått nya fräknar och är lite brunskiftande i skinnet, både i ansiktet och på händer och armar.
Det piggar faktiskt upp lite.


kram