Varför ska det vara så?

Så svårt.
Så fruktansvärt korkat...
Jag vill skrika, gorma, skälla...t.om ge en riktig smocka rakt i plytet!

Hur kan man vara så överjävligt bändig och omöjlig? Inte ett uns till hjälpsamhet eller ens bara hålla käft...
Jag skulle vilja banka in lite vett i den där lilla lilla strutshjärnan, som inte ser, hör, märker eller förstår något annat än sin lilla lilla bittra värld.
Men...
Det är inte mitt krig.

Däremot kommer det kanske att BLI mitt krig...för jag tål inte att någon gör barn illa!

När man inte kan bärga sej den lilla stunden det tar att lämna eller hämta ett barn, utan måste gapa och skrika...kräkas ut sin bitterhet över den andra föräldern...trots att barn är med....då är man inte klok.
Då är man dum i hela huvudet!

Du lilla lilla människa...kan du fatta att du gör dina barn illa?   
Kan du förstå att det inte handlar om dej? 
Kan du någonsin fatta att du inte äger eller styr över andra människor? 

Jag funderar om det skulle vara bättre om JAG hämtade och lämnade istället...och tog skiten så älsklingen slipper...
Eller i bästa fall att det går till på ett normalt sätt, utan gap och skrik...
Kanske min blotta närvaro och älsklingens frånvaro gör att hon skärper sej?

Jag är inte orsaken till deras problem...älsklingen var separerad och skild redan när vi träffades, så egentligen finns det ingen orsak att vara bitter på MIG liksom...

Jag funderar hit och dit...det är inte mitt krig, som sagt...men jag bryr mej om både älsklingen och hans barn!
INGEN ska behöva ha det så!
INGEN ska behöva bli skälld och gormad på...och framför allt ska inga barn behöva lyssna på sån skit!! 

När ska du förstå att du inte vinner någonting på ditt beteende? När ska du fatta att du kommer att förlora allt du har? Du förlorar dina barns respekt. Ingen tycker om när någon talar illa om den man älskar...inte ens när det är den ena föräldern som smutskastar... Försök att se världen som den är istället...du kommer ALDRIG att kunna få jorden att snurra bara som DU vill!  
 
Idag går min kram till alla barn som måste bevittna föräldrarnas strider.